godnatt
Godnatt!
Tänk igenom vilka som du älskar - ta vara på dem när du vaknar för ingen kan ana vad som händer under morgondagen. Vem vet, kanske det värsta kan hända? Vi ska inte tänka så utan vi ska alltid tänka på det bästa utan att ta förgivet, förstår ni? Vi måste vara rädda om dem vi älskar, vi måste ta vara på dem.
Känslosamt inlägg för dig som behöver
Jag är den personen som vill ge stöd och stötta, peppa och trösta.
Allt dedär en vän ska göra, allt det där en bra människa anses att göra.
Man behöver inte vara en bra människa bara för att kunna sköta allt det dära sociala.
Dina erfarenheter behövs, din öppenhet behövs, din omtanke behövs, och din omsorg behövs.
Allt dedär en vän ska göra, allt det där en bra människa anses att göra.
Man behöver inte vara en bra människa bara för att kunna sköta allt det dära sociala.
Dina erfarenheter behövs, din öppenhet behövs, din omtanke behövs, och din omsorg behövs.
När jag ger råd och stöd, kanske jag inte är den där människan/vännen som säger "åhh vad synd det är om dig!" Utan att jag tror att jag är den vännen som sårar mest, genom att vara rak, ärlig, snäll men ändå hanterbar så att personen i sig oftast blir irriterad eller ännu mer ledsen MEN sanningen brukar svida, right!? I just say the true story. Men när man är i den sisten själv, vill man allt annat höra hur det ligger till, för att det är som att man är i en sagovärld, man drömmer sig bort.
Jag blir så sjukt irriterade på folk som stör sig på att jag kan det jag kan, och säger åt mig med vad jag håller på med eller gör när jag försöker att prata om något eller säger något psykiskt bra. Egentligen så hatar jag när människor skriver typ "Vadå profet?" "Vadå känslosam" <- dessa påstående, stör jag mig på något så enormt. För alla kan, alla har sina egna erfarenheter att gå på efter. Tänk ifall inte alla våra utbildningar fanns, som förr i världen. Förstår ni hur MYCKET bättre vi skulle leva då, alla skulle göra det dem ville och skulle vara bra på det, och fortsätta utvecklas som det. Då slapp folk känna att dem vill byta - för i dagens läger går det nästan inte att utveckla saker. Jag tror att det är därför allting har så dålig kvalité.
Vi människor har tappat 85% utav våran smarthet för att vi har google, och alla andra smarta sidor, om vi inte kan så googlar vi bara upp det. Förut fick man ta reda på saker och ting.
Precis som om du är med i en motgång - ju fler du har haft, ju annorlundare och mognare blir du. Om du inte haft lika mycket - har du inte lika mycket erfarenhet. Men vi har varandra för att lära oss utav varandra.
Vi behöver inte kriga och bråka, vi behöver varandra i varenda liten stund. Jag lovar er. Se inte folk som era motståndare, fiender eller liknande. Den kanske ser dig men ifall du visar att du inte vill något ont så ser du hur den människan sänks i dina ögon. Hellre att du utesluter helt och går förbi människan utan kontakt, och ifall ni råkar få kontakt så behöver den varken vara långvarig eller hat.
Precis som om du är med i en motgång - ju fler du har haft, ju annorlundare och mognare blir du. Om du inte haft lika mycket - har du inte lika mycket erfarenhet. Men vi har varandra för att lära oss utav varandra.
Vi behöver inte kriga och bråka, vi behöver varandra i varenda liten stund. Jag lovar er. Se inte folk som era motståndare, fiender eller liknande. Den kanske ser dig men ifall du visar att du inte vill något ont så ser du hur den människan sänks i dina ögon. Hellre att du utesluter helt och går förbi människan utan kontakt, och ifall ni råkar få kontakt så behöver den varken vara långvarig eller hat.
Mitt liv är pga mina erfarenheter, pga allt det som jag har varit med om. Jag vet människor som har varit med om samma saker, jag vet människor som har varit med om ännu mer. Som jag knappt kan föreställa mig in i. Men jag tror att jag är så pass bra på att lyssna för jag har grävt mina egna gropar, djupare och djupare utav nästan alla situautioner och händelser MEN inte tagit ut det på samma sätt. Jag tror även att jag är bra på att lyssna för att jag är inte den som skiter i människor när dem är sorgsna - jag är den som finns där! Jag är den som har fått stått själv - känts som att hela världen har varit emot mig, alla har haft den känslan, right? Då vill inte jag att någon ska ta efter. Jag vill inte att folk som jag bryr mig om eller som jag inte alls känner ska gå igenom samma smärtor, plågor och all skit jag har varit med om för att jag vet att INGEN människa är värd det, vi är värda så mycket mer!
Men vi kan inte älska oss själva i dagens samhälle -det är fel. Då är man ego, man är inte normal. Man måste hitta något fel på sig själv för att passa in, när man väl får en komplimang, går allt åt pipsvängen man tar inte åt sig utan tror att det är något påhitt.
Men vi kan inte älska oss själva i dagens samhälle -det är fel. Då är man ego, man är inte normal. Man måste hitta något fel på sig själv för att passa in, när man väl får en komplimang, går allt åt pipsvängen man tar inte åt sig utan tror att det är något påhitt.
Jag tycker däremot tvärtom - att älska sig själv är bland det starkaste man kan göra. För den enda människan du kan lite på till hundra procent är dig själv och ingen annan. Det är du hela livet ut, medan du förlorar vänner, träffar nya osv. Men du och dig själv träffar du dagligen, överallt. Så ta vara på den du är. Ta vara på dig själv. Lär dig att hitta dig själv. I värsta fall säga upp kontakten med en massa, att bryta ett mönster. Jag har själv gjort det ett ex antal gånger och kan hålla med om att det är hur jobbigt och svårt som helst. Men inget går att jämföra med när du väl är ute ur prcessen, du kommer tacka dig själv så grovt. Du kommer se hur folk blir mindre i dina ögon, du förstår då hur du själv har tillåtit dig själv att bli behandlad på dessa sätt som du nu blivit behandlad.
Våga stå upp för dig själv, våga visa vem du är, våga skratta, våga visa ett riktigt leende. Du har en stolthet för att det finns bara en utav dig. Men om någon försöker komma med en nertryckande komplimang eller osv, ta inte åt dig utan fortsätt att lé och fortsätt att vara stolt över den förmågan du själv har för att personen som försöker få dig nerstämd kommer bara inse att det är den själv som mår dåligt och får dåligt tålamod, eller ja, förstår ni vad jag menar?
Vad söt jag har varit
Ska börja komma upp igen på min nivå. Där jag brukar vara. Har blivit en helt omvänd värld för mig sen jag träffade min fina kille♥ För mig är det något helt speciellt, fine jag är bara sjutton eller inte bara och bara och fyller om dryga tio månader, whatever! Sen jag träffade honom, är det svårt att förklara, han hjälper mig verkligen med allt! Allt som går att prata om. Ingen, nu är jag hård men ärlig men Ingen har gjort det som han gör för mig. Ingen har någonsin behandlat mig så som han behandlar mig. Jag är så ovan. En nu värld med en otrolig tryggvärld. Jag behöver inte ha min mur längre. Eller när jag blir ledsen, sur eller arg får jag världens utbrott, nej inte världens utbrott men jag stänger av. Ja - jag stänger av helt och hållet samtidigt som jag bara ser en väg, det är den vägen som jag är på. Förstår ni? För att jag har varit med om så enormt mycket händelser just med dedära, men han står ut och hjälper mig på alla möjliga sätt. Han ställer upp som ingen annan har gjort förut.♥
Nu vet jag att inte alla har den här hjälpen MEN stå ut, för att hjälpen kommer. "Behandla andra så som du själv vill bli behandlad." Det stämmer. Man kanske inte får tillbaka på en gång, man kanske känner att det enda man får är svikningar, huggningar och knivar i ryggen och jag vet inte allt som finns! Men du kommer att få tillbaka och då kommer det att bli som en nyvärld, ny omgivning. Till exempel som jag pratade om min "mur" den kan också komma upp för att jag blir osäker och vill bara skydda mig själv - men på ett fel sätt. Men det är så jag har varit tvungen att försvara mig förr vilket också är på fel sätt.
Det jag vill övertyga er om mina fina läsare är att stå ut sorgen, stå ut smärtan. Det kommer stunder då du skrattar, ett riktigt skratt, den känslan när du hade glömt bort hur det kändes att skratta på riktigt. Den kommer! Du kommer att må bra, du kommer inte att må dåligt hela livet. Hitta på grejer, va med folk du litar på och inte än massa killar som du lixom "jagar." Det blir heller inte bättre, inte på något vis! Du klarar det, kämpa!! :-)
Nu vet jag att inte alla har den här hjälpen MEN stå ut, för att hjälpen kommer. "Behandla andra så som du själv vill bli behandlad." Det stämmer. Man kanske inte får tillbaka på en gång, man kanske känner att det enda man får är svikningar, huggningar och knivar i ryggen och jag vet inte allt som finns! Men du kommer att få tillbaka och då kommer det att bli som en nyvärld, ny omgivning. Till exempel som jag pratade om min "mur" den kan också komma upp för att jag blir osäker och vill bara skydda mig själv - men på ett fel sätt. Men det är så jag har varit tvungen att försvara mig förr vilket också är på fel sätt.
Det jag vill övertyga er om mina fina läsare är att stå ut sorgen, stå ut smärtan. Det kommer stunder då du skrattar, ett riktigt skratt, den känslan när du hade glömt bort hur det kändes att skratta på riktigt. Den kommer! Du kommer att må bra, du kommer inte att må dåligt hela livet. Hitta på grejer, va med folk du litar på och inte än massa killar som du lixom "jagar." Det blir heller inte bättre, inte på något vis! Du klarar det, kämpa!! :-)
åh vilken fin bild!? Gash jag måste hålla igång med träning och så.
Jag ser lixom på hur jag va hur bra jag mådde och så.
Okej kanske inte på insidan men med träning.
Ska ju skaffa simkort med pojkvännen - ihhhhh! TAGGAD! :D
Jag ser lixom på hur jag va hur bra jag mådde och så.
Okej kanske inte på insidan men med träning.
Ska ju skaffa simkort med pojkvännen - ihhhhh! TAGGAD! :D
I'm sorry for this.
Du kommer dampa sönder men bilden på nyår i bac
har du svårt när det är nytt folk
Jag förstår mig inte på detta internet. Åh så sjukt irriterande har behövt koppla upp mig typ tio gånger och starta om datorn tre.. osv! Ja okej nu ska jag inte skriva om det utan om en annan sak..
Jag känner väldigt många, jag har börjat tänka på det nu på senare tid. Hur ofta är det att man kan umgås flera stycken samtidigt? De händer inte ofta alls. Jag menar genom att umgås med nya människor lär man känna nytt folk och nya kontakter. Det är väl bara kul? Sen väljer man ju såklart själv hur mycket kontakt man väljer att ta och om man fortsätter kontaten efteråt.
Eller om pojkvänen är med någon kompis och du vill vara med honom, joina dem? Även fast dem är väldens bästisar och du känner dig helt utfryst. Va bara dig själv. Din pojkvän älskar bara dig och det kan vara lite svårt för kompisen att förstå att det är ni två och kanske kan ta över lite för att inte känna sig ensam. Men ta honom i handen? Eller om ni är på ett fik så ta handen över hans lår och kanske krama honom.
Eller om pojkvänen är med någon kompis och du vill vara med honom, joina dem? Även fast dem är väldens bästisar och du känner dig helt utfryst. Va bara dig själv. Din pojkvän älskar bara dig och det kan vara lite svårt för kompisen att förstå att det är ni två och kanske kan ta över lite för att inte känna sig ensam. Men ta honom i handen? Eller om ni är på ett fik så ta handen över hans lår och kanske krama honom.
Samma sak om du är med en vän och din väns kompis så försök delta i samtalet eller kom med nya diskusioner och svara på deras frågor och såntdära! Skratta med dem och typ få ut något "haha det verkar kul, det skulle jag vilja sett!" Ja något sådant, men du måste komma ihåg att alltid vara dig själv och inte bli avundsjuk, eller ifall du blir det så visa det inte.
Jag hoppas att det kan vara en hjälp på vägen. För du måste lära dig att visa vem du är i alla sammanhang för du är dig själv och det finns bara en kopia utav dig. Du behöver inte vara bäst och vackrast, bara du visar ditt unika jag så går det enligt dina vägar.
Alla har komplex och nojjor du är inte ensam, tänk även att den tjejen du ser upp till, kan önska att hon var du ibland. Den du ser upp till behöver inte alltid vara nöjd med hur hon ser ut men hon kan ändå strecka på ryggen och slå till med ett léende för att känna sig bättre och känna sig bättre.
Alla har komplex och nojjor du är inte ensam, tänk även att den tjejen du ser upp till, kan önska att hon var du ibland. Den du ser upp till behöver inte alltid vara nöjd med hur hon ser ut men hon kan ändå strecka på ryggen och slå till med ett léende för att känna sig bättre och känna sig bättre.
Det brukar jag göra när jag känner mig nere. Funkar alltid! ;-)
Blandade tankar och känslor
Ska försöka ta mig an ett inlägg här, var ju så längesen. Ska försöka att inte göra det varken för långt eller för kort. Något där mitt emellan.
Jag vill blogga, jag vill se att människor läser för att bli inspirerade, jag vill inspirera människor på alla håll och kanter, alla sätt och vis! Jag vet att det inte alltid är så lätt att komma upp i topp, varken här i livet eller på att vara bästa på något. Varför ska det vara så svårt, när vi alla är så unika och har så speciella kompotenser. Det finns ingen annan som är som än själv. Vi alla skulle var på någon sorts topplista, vi alla skulle vara värda allt som de högre får. Varför ska vi alltid kategoriseras och tävla mot varandra? När vi vill ha en värd där vi vill och kämpa för fred. Hur fasen går detta till? En fråga som jag har undrat länge och kommer att fortsätta undra, tills jag söker mitt egna svar.
Jag började skriva på detta inlägg främst för att en tjej som jag bryr mig om jäkligt mycket, som jag tänker på dagligen hur det går för henne, och hon ville att jag skulle blogga.
När du läser det här så ska du veta att jag tänker på dig dag in och dag ut, hur det går i ditt liv, och hur du växer som person, jag vill vara där och se dig växa upp. Jag vill vara där och ge dig alla råd och allt stöd jag har att ge, lite svårt med ett sånt svårt avstånd.
Jag blir så arg när jag säger att vi kanske kan träffas så blir det där kansket till att inget blev av. För jag vet att du skanar mig minst lika mycket som jag saknar dig! Jag vill se dig växa som människa. Trots att jag fick lära känna dig under ett helt år så känns det nästan som att jag kan se varenda sida hos dig, okej det kanske jag inte kan. Kanske gick till överdrift.
Jag vill veta att du ska veta att du behöver inte tveka en sekund på mig, du är som min lillasyster. Jag kan till och med kalla dig min lilla syster för jag ser dig som det. För att vi fick en sådan pass nära och bra relation till varandra. Jag bryr mig om dig tjejen, det ska du veta. Det kan du lägga till minne på hjärtat! ♥
Jag vill blogga, jag vill se att människor läser för att bli inspirerade, jag vill inspirera människor på alla håll och kanter, alla sätt och vis! Jag vet att det inte alltid är så lätt att komma upp i topp, varken här i livet eller på att vara bästa på något. Varför ska det vara så svårt, när vi alla är så unika och har så speciella kompotenser. Det finns ingen annan som är som än själv. Vi alla skulle var på någon sorts topplista, vi alla skulle vara värda allt som de högre får. Varför ska vi alltid kategoriseras och tävla mot varandra? När vi vill ha en värd där vi vill och kämpa för fred. Hur fasen går detta till? En fråga som jag har undrat länge och kommer att fortsätta undra, tills jag söker mitt egna svar.
Jag började skriva på detta inlägg främst för att en tjej som jag bryr mig om jäkligt mycket, som jag tänker på dagligen hur det går för henne, och hon ville att jag skulle blogga.
När du läser det här så ska du veta att jag tänker på dig dag in och dag ut, hur det går i ditt liv, och hur du växer som person, jag vill vara där och se dig växa upp. Jag vill vara där och ge dig alla råd och allt stöd jag har att ge, lite svårt med ett sånt svårt avstånd.
Jag blir så arg när jag säger att vi kanske kan träffas så blir det där kansket till att inget blev av. För jag vet att du skanar mig minst lika mycket som jag saknar dig! Jag vill se dig växa som människa. Trots att jag fick lära känna dig under ett helt år så känns det nästan som att jag kan se varenda sida hos dig, okej det kanske jag inte kan. Kanske gick till överdrift.
Jag vill veta att du ska veta att du behöver inte tveka en sekund på mig, du är som min lillasyster. Jag kan till och med kalla dig min lilla syster för jag ser dig som det. För att vi fick en sådan pass nära och bra relation till varandra. Jag bryr mig om dig tjejen, det ska du veta. Det kan du lägga till minne på hjärtat! ♥
Just nu vet jag att detta kommer bli ett otroligt långt inlägg, som knappt någon kommer att orka läsa, eller vad vet jag? Jag sitter i alla fall just nu i samma säng som min fina pojkvän. Någon centimeter ifrån honom bara. Jag önskade att hela världen kunde se honom. Jag önskade att hela jorden, hela universum kunde se honom. För han är en sådan underbar och fin person. Det går inte att beskriva, dessutom när en utav mina bästavänner taggar mig, med mitt namn och skriver att jag har världens snällaste pojkvän. Till och med på nyårsafton så nästan grät hon för att hon tyckte han var så snäll, eller inte grät men ville släppa fram tårar.
Min bästavän är också helt underbar och jag hoppas att hon slutar tänka allt negativt som hon har i sin lilla hjärna och att jag hoppas att hon vet att jag och min pojkvän alltid finns för henne!
Min bästavän är också helt underbar och jag hoppas att hon slutar tänka allt negativt som hon har i sin lilla hjärna och att jag hoppas att hon vet att jag och min pojkvän alltid finns för henne!
Du betyder hela min värld för mig.
Du underlättar trycket så enormt.
Du är världens finaste man kan hitta.
Jag vet att jag kanske har nämt eller sagt allt
Du underlättar trycket så enormt.
Du är världens finaste man kan hitta.
Jag vet att jag kanske har nämt eller sagt allt
hundra gånger om, men det är för att jag verkligen menar allt.
Det är ofta saker man säger som man kanske inte menar,
men med dig menar jag det!
Våran relation är så enormt stark, att ingen kan dra sönder den,
Det är ofta saker man säger som man kanske inte menar,
men med dig menar jag det!
Våran relation är så enormt stark, att ingen kan dra sönder den,
"Vi kämpar på så hårt det går, rocka på, rocka på!"
Haha bara för att du lyssnade på den tusen gånger om när du var liten ;-)
I love u ♥
Haha bara för att du lyssnade på den tusen gånger om när du var liten ;-)
I love u ♥
Bästavän, haha bara för att bilden är så WTF. Så valde jag den.
Jag älskar dig, jag bryr mig om dig.
Jag önskar att vi kunde ge varandra mera tid.
För att vi har det så jäkla roligt, så jäkla kul.
Allt vi gör kan vi sitta och skratta åt i timmar efter timmar.
Jag kan tänka mig oss, sitta i varsin gungstol, med varsin stickning
Jag älskar dig, jag bryr mig om dig.
Jag önskar att vi kunde ge varandra mera tid.
För att vi har det så jäkla roligt, så jäkla kul.
Allt vi gör kan vi sitta och skratta åt i timmar efter timmar.
Jag kan tänka mig oss, sitta i varsin gungstol, med varsin stickning
och linser, utan grått hår och vara världens coolaste farmödrarna/mormödrana.
Så sjukt vad du betydeR! ♥
Så sjukt vad du betydeR! ♥
Haha, förlåt för bilden, men tycker att du är bara för underbar!
Du är min lillasyster, oavsett ifall vi inte är från samma familj.
Så ser jag dig som en! Det ska du veta.
Jag vill att du ska veta att jag finns för dig när som helst,
Du är min lillasyster, oavsett ifall vi inte är från samma familj.
Så ser jag dig som en! Det ska du veta.
Jag vill att du ska veta att jag finns för dig när som helst,
och att jag faktiskt älskar dig.
Jag tänker på dig dagligen, undrar hur du växer som människa,
Jag tänker på dig dagligen, undrar hur du växer som människa,
undrar hur det går för dig helt allmänt.
Jag hoppas att du vet ifall någon gör dig illa, oavsett om det är mil
Jag hoppas att du vet ifall någon gör dig illa, oavsett om det är mil
så skyddar jag dig. Såpass mycket bryr jag mig om dig! ♥
:-(
Jag vet inte ifall det är för att jag har slutat helt med mjölkmat och sånt.. Men jag känner mig sjukt smal jämfört med tidigare. Eller om det är ifall jag äter mycket mindre när jag är sjuk eller har mens. För då känner jag ingen hunger alls. Då går jag oftast ner än massa kilon och har grymt svårt att äta upp mig igen :-(
Alltså ush jag förstår itne hur folk kan vilja gå ner i vikt och verkligen bantar, då menar jag verkligen dödar sig själva för att komma ner till dens egna vikt linje, observera att det är olika vikter för alla! Jag är så stolt över min fina vän C som kommit bort från allt såntdära med anorexia och bullimi. Jag vet inte så jätte mycket om det men jag vet att det är hur jobbigt som helst.
Alltså ush jag förstår itne hur folk kan vilja gå ner i vikt och verkligen bantar, då menar jag verkligen dödar sig själva för att komma ner till dens egna vikt linje, observera att det är olika vikter för alla! Jag är så stolt över min fina vän C som kommit bort från allt såntdära med anorexia och bullimi. Jag vet inte så jätte mycket om det men jag vet att det är hur jobbigt som helst.
Alla killar och tjejer, istället för att jobba ner med vikten, jobba upp den så att ni ligger där ni ska ligga, ni dödar er sjävla med alla psykiska tankar. Jag vet att det är hårt att sluta, jag vet att det är tufft MEN våga be om hjälp, våga fråga om hjälp för ni behöver allt stöd i världen. Ni duger precis som ni är skapade ♥
Bort med ytan, fram med insidan
Jag har tänkt på en sak. Hur mycket vi trycker ner oss själva. Inte många som ser vart världen är på väg. Inte många som lägger märke till hur det är. Många som blundar, för att inte vilja se vad som försigår runtomkring. Felfelfel enligt mig. Hur ska vi då kunna göra världen bättre?
Jag höll i en "självförtroende lektion" idag för Leniya. Jag pratade bara på, kom helt spontant för att den tjejen är så osäker på sig själv. Inte bara det, hon pressar sig själv och sätter ett sånt jädra högt tryck på sig själv. Allting är från henne själv.
Det värsta man kan göra i livet, är att sätta ett tryck på sig själv, för att då gräver man sin egna grop. Du gräver och gräver, kommer bara djupare och djupare ner. Inte upp, inte dit du egentligen vill. Hur gör man då för att börja komma upp? Jo att strunta i alla onödiga kommentarer, gå sina egna vägar med hjälp utav murar. Ungefär som staket så att man ska veta vems tomt som är vilken. Precis samma sak, du sätter murar för ditt place och när någon kommer för nära säger man ifrån.
Helt plötsligt har du börjar prioritera dig själv, det är inte lätt. Men det viktigaste i livet är dig själv, du är huvudrollen över hur ditt liv kan se ut, just därför ingen kan bestämma över dig. Man kan känna sig tvingad, då ska man stå på sig själv och säga ifrån.
Vi alla har våra motgångar som medvindar. Vi alla njuter av medvindarna. Eftersom att motgångarna är dem hårdaste, slitsammaste och kämpigaste som finns här i livet MEN dem viktagaste. Ifall vi vidararbetar dem på rätt sätt, skapar dem erfarenheter hos oss själva samt gör oss starkare. Motgångarna är där för att vi ska lära känna oss själva bättre, lixom kunna hitta oss själva, utan masker.
Vi tycker att vi har allt förfå medvindar, kanske för att vi inte visar den glädjen och uppskatten när vi väl har dem, för att vi alltid klagar över det minsta lilla. Att vi aldrig kan koppla av, aldrig kan njuta fullt ut för att i dagens läge är allt så stressande och det finns ett tryck. MEN man kan välja ifall man väljer att ta detta tryck eller inte, du väljer själv. Du väljer trycket genom dem du umgås med, dem sakerna ni gör tillsammans, hur nöjd du är över dig själv och hur du har det hemma.
Ingen ska någonsin tveka på hur man ser ut. Ni ska kunna kolla er i spegeln varje dag och känna att ni duger som ni är, att ni är vackra. Du, du, du, du, du och du. Det är inte fel på något på era kroppar. Du är skapad för att bli du, ingen annan. Därför ska du vara du och ingen annan!
Jag höll i en "självförtroende lektion" idag för Leniya. Jag pratade bara på, kom helt spontant för att den tjejen är så osäker på sig själv. Inte bara det, hon pressar sig själv och sätter ett sånt jädra högt tryck på sig själv. Allting är från henne själv.
Det värsta man kan göra i livet, är att sätta ett tryck på sig själv, för att då gräver man sin egna grop. Du gräver och gräver, kommer bara djupare och djupare ner. Inte upp, inte dit du egentligen vill. Hur gör man då för att börja komma upp? Jo att strunta i alla onödiga kommentarer, gå sina egna vägar med hjälp utav murar. Ungefär som staket så att man ska veta vems tomt som är vilken. Precis samma sak, du sätter murar för ditt place och när någon kommer för nära säger man ifrån.
Helt plötsligt har du börjar prioritera dig själv, det är inte lätt. Men det viktigaste i livet är dig själv, du är huvudrollen över hur ditt liv kan se ut, just därför ingen kan bestämma över dig. Man kan känna sig tvingad, då ska man stå på sig själv och säga ifrån.
Vi alla har våra motgångar som medvindar. Vi alla njuter av medvindarna. Eftersom att motgångarna är dem hårdaste, slitsammaste och kämpigaste som finns här i livet MEN dem viktagaste. Ifall vi vidararbetar dem på rätt sätt, skapar dem erfarenheter hos oss själva samt gör oss starkare. Motgångarna är där för att vi ska lära känna oss själva bättre, lixom kunna hitta oss själva, utan masker.
Vi tycker att vi har allt förfå medvindar, kanske för att vi inte visar den glädjen och uppskatten när vi väl har dem, för att vi alltid klagar över det minsta lilla. Att vi aldrig kan koppla av, aldrig kan njuta fullt ut för att i dagens läge är allt så stressande och det finns ett tryck. MEN man kan välja ifall man väljer att ta detta tryck eller inte, du väljer själv. Du väljer trycket genom dem du umgås med, dem sakerna ni gör tillsammans, hur nöjd du är över dig själv och hur du har det hemma.
Ingen ska någonsin tveka på hur man ser ut. Ni ska kunna kolla er i spegeln varje dag och känna att ni duger som ni är, att ni är vackra. Du, du, du, du, du och du. Det är inte fel på något på era kroppar. Du är skapad för att bli du, ingen annan. Därför ska du vara du och ingen annan!
Den bilden tycker många är fin på ytan, men ingen såg hur skör jag var på insidan.
Insidan har knappt någon betydelse, bara man ser bra ut så duger man.
Bara du har allt dem andra har så är du bra.
Ifall du sticker ut från mängden, kan du få blickar, du kan bli hotad och skälsord.
Men om någon såg din skörhet, din personlighet och din snällhet vet du att
Insidan har knappt någon betydelse, bara man ser bra ut så duger man.
Bara du har allt dem andra har så är du bra.
Ifall du sticker ut från mängden, kan du få blickar, du kan bli hotad och skälsord.
Men om någon såg din skörhet, din personlighet och din snällhet vet du att
dem skulle sluta.
Varför är det så? Varför är det just jag? Varför mig?
Ja jag vet dessa frågor, jag vet dessa situationer.
Ordet utnyttja har snart ingen mening, för att utnyttjningen är så vanlig.
Händer hela tiden, överallt. Ja precis överallt i en massa olika sammanhang.
Var rädda om varandra, få varandra och lé.
Personen där borta som går ensam,
Personen där borta som ser glad ut,
Personen där borta som ser lycklig ut,
Personen där borta som verkar ha allting,
Personen där borta som du ser upp till,
Varför är det så? Varför är det just jag? Varför mig?
Ja jag vet dessa frågor, jag vet dessa situationer.
Ordet utnyttja har snart ingen mening, för att utnyttjningen är så vanlig.
Händer hela tiden, överallt. Ja precis överallt i en massa olika sammanhang.
Var rädda om varandra, få varandra och lé.
Personen där borta som går ensam,
Personen där borta som ser glad ut,
Personen där borta som ser lycklig ut,
Personen där borta som verkar ha allting,
Personen där borta som du ser upp till,
Kan vara den Personen som mår dåligt,
fast Personen väljer att fejka för Personen vet att den lyckas.
Den vet att det är ytan som räknas.
Vart tog våra egna invidider vägen?
Vart är du någonstans?
Gör dig synig,
Gör din röst hörd.
Var inte rädd. För att du är du och duger som du precis är.
fast Personen väljer att fejka för Personen vet att den lyckas.
Den vet att det är ytan som räknas.
Vart tog våra egna invidider vägen?
Vart är du någonstans?
Gör dig synig,
Gör din röst hörd.
Var inte rädd. För att du är du och duger som du precis är.
I love u, jag älskar dig,
Älskling, ifall du ser det här vilket du säkert kommer att göra. Så snälla läs rad för rad, ord för ord och varenda mening fullt ut. För allt jag skriver nu är bara tillägnat till dig och är rakt från mitt hjärta.
Allting började den dagen, den dagen du fick mitt fel skickade sms. Jag kan berätta den historien om och om igen för att jag kommer ihåg allt så väl. Ifall vi aldrig hade möts i Stenhagen kyrkan dendära dagen då det var alla hjärtan dag 09 och du aldrig hade smsat mig, så hade det där smset inte kommit till dig. Då kanske det hade kommit rätt, eller att jag inte hade skickat något alls, vem vet?
Jag är så glad över det. Vi fick en riktigt bra kontakt enda från början. Det var helt sjukt hur bra vi kom överrens. Vi blev så jäkla tighta och varje diskussion vi hade, hade vi kul. Men de tog ändå lite tid innan vi såg till att ses igen. Det var både på kultur och dagen efter, då vi började vara med varandra. på kultur fick vi direkt inte så mycket kontakt eftersom att det blev så kortvarigt men redan då visade du att du hade fått en grymt bra uppfattning och jag ville inte gå för fort så jag låtsasdes som om jag aldrig kände din arm bakom ryggen. Jag låtsades som om du hade den vid din sida för att inte gå alldeles för fort fram.
Dagen efter åkte vi ner på stan, du för att köpa wax och jag för att leta efter prao. Ingen utav oss ville åka hem så vi gick runt, runt, runt. Upp och ner för varje gata. Där vi inte alls kände igen oss. Vi gick och åt på Rififi. Vi pratade om än massa saker. Även gångerna efter den gången byggde vi upp något, mer och mer för varje gång. Det utvecklades båda vi ville ta det försiktigt. Vi ville inte bli svikna. Vi gjorde saker tillsammans, var med vänner, helt enkelt vi hade kul. Jag älskar dig något så enormt mycket!! Vi gick ut med det den 22 november 2011 fast det egentligen var innan. Men det var då vi var säkra.
Jag älskar dig, jag älskar oss för att hur ofta vi än ses, hur lite vi än ses så gör det ingenting vi har det bra ändå. Vi är inte beroende utav varandra, fast vi är det ändå. Vi ger varandra frihet. Vi ger varandra möjligheter till att vara med andra, vi är öppna inför varandra. Ifall någon såg oss så skulle dem säkert tro att vi är dumma i huvudet och inte har ett rätt i skallen för att vi kan spåra ut. Vi kan även prata om vad som helst när som helst. De är det som är så himla skönt!
Jag är så himla avslappnad med dig, jag är så trygg. Jag vet inte hur jag ska beskriva. Det är första gången jag inte kan beskriva för någon hur jag känner. Jag hittar inga ord förutom att det är helt annorlunda. Har aldrig varit med om något liknanade vilket är hur bra som helst. Jag önskade att jag kunde förklara men jag kan inte. Bara att den tiden vi har ägnat åt och med varandra har varit helt underbar!
Jag älskar att ligga brevid dig, jag älskar att somna in och vakna utav dina kyssar. De är det bästa jag vet. Vi kan lämna alla våra saker hos varndra och hämta dem efter veckor. De är det jag har letat efter. Att ha någon som dig, vi kan betala för varandra utan att tjaffsa om pengar eller bråka om vem som ska betala. Jag känner mig så mycket äldre när jag är med dig. När jag har dig vid min sida, har jag det livet jag vill ha och den jag vill vara.
Du förgyller mina dagar så enormt, och all din kärlek som du ger, hoppas jag verkligen att du känner att du får tillbaka utav mig. Att du får tillbaka det du ger. Jag vill inte förlora dig, inte än i alla fall. Jag är säker på att vi ger varandra det vi behöver och att vi älskar varandra fullt ut. Vi lever tillsammans, och inte för varandra. Vi kommer så bra överrens och är så lika fast ändå olika.
Jag önskade att jag kunde beskriva bättre men just nu går det inte. Eftersom jag inte vet hur jag ska beskriva. Jag vet inte hur jag ska skriva. Jag hoppas att det jag har skrivit är något du kommer ihåg, och är något som ger dig en underbar känsla!
Jag älskar dig min underbar pojkvän, du är bara min likaså är jag bara din ♥
Jag är så glad över det. Vi fick en riktigt bra kontakt enda från början. Det var helt sjukt hur bra vi kom överrens. Vi blev så jäkla tighta och varje diskussion vi hade, hade vi kul. Men de tog ändå lite tid innan vi såg till att ses igen. Det var både på kultur och dagen efter, då vi började vara med varandra. på kultur fick vi direkt inte så mycket kontakt eftersom att det blev så kortvarigt men redan då visade du att du hade fått en grymt bra uppfattning och jag ville inte gå för fort så jag låtsasdes som om jag aldrig kände din arm bakom ryggen. Jag låtsades som om du hade den vid din sida för att inte gå alldeles för fort fram.
Dagen efter åkte vi ner på stan, du för att köpa wax och jag för att leta efter prao. Ingen utav oss ville åka hem så vi gick runt, runt, runt. Upp och ner för varje gata. Där vi inte alls kände igen oss. Vi gick och åt på Rififi. Vi pratade om än massa saker. Även gångerna efter den gången byggde vi upp något, mer och mer för varje gång. Det utvecklades båda vi ville ta det försiktigt. Vi ville inte bli svikna. Vi gjorde saker tillsammans, var med vänner, helt enkelt vi hade kul. Jag älskar dig något så enormt mycket!! Vi gick ut med det den 22 november 2011 fast det egentligen var innan. Men det var då vi var säkra.
Jag älskar dig, jag älskar oss för att hur ofta vi än ses, hur lite vi än ses så gör det ingenting vi har det bra ändå. Vi är inte beroende utav varandra, fast vi är det ändå. Vi ger varandra frihet. Vi ger varandra möjligheter till att vara med andra, vi är öppna inför varandra. Ifall någon såg oss så skulle dem säkert tro att vi är dumma i huvudet och inte har ett rätt i skallen för att vi kan spåra ut. Vi kan även prata om vad som helst när som helst. De är det som är så himla skönt!
Jag är så himla avslappnad med dig, jag är så trygg. Jag vet inte hur jag ska beskriva. Det är första gången jag inte kan beskriva för någon hur jag känner. Jag hittar inga ord förutom att det är helt annorlunda. Har aldrig varit med om något liknanade vilket är hur bra som helst. Jag önskade att jag kunde förklara men jag kan inte. Bara att den tiden vi har ägnat åt och med varandra har varit helt underbar!
Jag älskar att ligga brevid dig, jag älskar att somna in och vakna utav dina kyssar. De är det bästa jag vet. Vi kan lämna alla våra saker hos varndra och hämta dem efter veckor. De är det jag har letat efter. Att ha någon som dig, vi kan betala för varandra utan att tjaffsa om pengar eller bråka om vem som ska betala. Jag känner mig så mycket äldre när jag är med dig. När jag har dig vid min sida, har jag det livet jag vill ha och den jag vill vara.
Du förgyller mina dagar så enormt, och all din kärlek som du ger, hoppas jag verkligen att du känner att du får tillbaka utav mig. Att du får tillbaka det du ger. Jag vill inte förlora dig, inte än i alla fall. Jag är säker på att vi ger varandra det vi behöver och att vi älskar varandra fullt ut. Vi lever tillsammans, och inte för varandra. Vi kommer så bra överrens och är så lika fast ändå olika.
Jag önskade att jag kunde beskriva bättre men just nu går det inte. Eftersom jag inte vet hur jag ska beskriva. Jag vet inte hur jag ska skriva. Jag hoppas att det jag har skrivit är något du kommer ihåg, och är något som ger dig en underbar känsla!
Jag älskar dig min underbar pojkvän, du är bara min likaså är jag bara din ♥
words
~ When someone walk out your life, let them
They are just making room for someone better to walk in ~
They are just making room for someone better to walk in ~
För att kunna, måste du vilja. För att vilja, måste du kunna
Jag vill kunna sova utan längtan och saknad.
Jag vill få bort alla tårar från min kind.
Jag vet inte varför de rinne.
Känner mig skyldig till något jag inte gjort.
Jag vill inte bort, vill ha mer tid, tid till vänner och familj.
Jag är rädd, för att mista dig.
För har ett par ord att säga till dig.
Jag har inte gjort något, jag känner mig inte skyldig. Jag känner en stor längtan och en stor rädsla. Är jag för rädd för att påbörja något nytt? För rädd för att gå in i kärleken och våga älska, och våga att bli älskad? Jag tror att det är så faktiskt. Varför ska jag vara rädd när jag litar på dig? De borde ju gå. De ska gå. De måste gå. Är det något i hjärnan som sitter där inne och trycker? Jag kan nog tänka mig att du har samma problem, det kan jag faktiskt. Med tanke på alla fina ord som du har sagt till mig. Jag uppskattar dig verkligen, och jag bara längtar, längtar. Det är en dag kvar nu. Vi kommer att hålla ut det vet jag. Jag gillar dig nå så enormt mycket och vill absolut inte förlora dig. Spelar ingen roll om det är som vän eller pojkvän för att ändå på något sätt är jag beredd, med mer tid. Är jag beredd att satsa på ett förhållande med dig. Alltså jag är beredd för att utveckla, men ändå offra vår vänskap. Vilket jag själv tycker är stort, trots att jag känner så som jag känner.
Jag vet inte varför de rinne.
Känner mig skyldig till något jag inte gjort.
Jag vill inte bort, vill ha mer tid, tid till vänner och familj.
Jag är rädd, för att mista dig.
För har ett par ord att säga till dig.
Jag har inte gjort något, jag känner mig inte skyldig. Jag känner en stor längtan och en stor rädsla. Är jag för rädd för att påbörja något nytt? För rädd för att gå in i kärleken och våga älska, och våga att bli älskad? Jag tror att det är så faktiskt. Varför ska jag vara rädd när jag litar på dig? De borde ju gå. De ska gå. De måste gå. Är det något i hjärnan som sitter där inne och trycker? Jag kan nog tänka mig att du har samma problem, det kan jag faktiskt. Med tanke på alla fina ord som du har sagt till mig. Jag uppskattar dig verkligen, och jag bara längtar, längtar. Det är en dag kvar nu. Vi kommer att hålla ut det vet jag. Jag gillar dig nå så enormt mycket och vill absolut inte förlora dig. Spelar ingen roll om det är som vän eller pojkvän för att ändå på något sätt är jag beredd, med mer tid. Är jag beredd att satsa på ett förhållande med dig. Alltså jag är beredd för att utveckla, men ändå offra vår vänskap. Vilket jag själv tycker är stort, trots att jag känner så som jag känner.
Jag vet att det kommer att ordna sig, för allt ordnar sig. Allt har en mening så det ordnar sig så som det är menat att de ska ordna sig till. Hur det ordnar sig till får vi bara vänta och se för att vi kan inte bestämma vad som ska häna utan låta tiden sköta sitt.
you make me happy
Det finns en där ute, en som kan få mig att lé, en som kan få mig att skratta. Han kan få mig att känna det där pirret, bara någon säger hans namn eller liknande. Jag visste vad lycka var, jag visste vad kärlek var, men jag hade glömt bort hur det känns att bli kär på riktigt. Jag är inte riktigt kär, men snart. Jag gillar honom verkligen, väldigt mycket. Varje stund jag är med honom får jag spring i bena. Efter att ha varit med honom är jag som att jag har tagit än massa droger, får en sån jädrans energi. Jag kommer inte att få träffa honom på en vecka, vilket är bra på ett sätt, för att då får vi vara ifrån varandra, lixom sakna varandra. Jag får mera tid för att hitta vart mina känslor är, jag vet att dom finns och jag vet att jag nästan är där, men för att leta efter hur mycket. Jag vet att det är så mycket att jag kommer sakna hans famn, hans kyssar och att få somna in brevid honom.
Jag gillar dig hur mycket som helst, det gör jag! Att allt har vuxit och gått så långsamt men fort. Att tiden bara har gått. Som kultur, det va där vi verkligen fick kontakten, och dagen efter när vi bara gick runt i stan. Från början för att jag skulle leta efter prao och du köpa wax. Då var det bara en sjukt bra vänskap. Vi stod varandra sjukt nära då och hade hur kul som helst. Är så glad att allting har utvecklats :)
you make me happy ♥
pressens skapas redan från barndomen
Har ni tänkt på en grej? Ifall ni går in på BR, leklust eller någon annan leksaksaffär. Har ni då tänkt på hur det är uppdelat? Tjejerna har rosa och glada färger,
de har smala barbies med stor bröst, smala ben, smalt ansikte de har smala bratz med stora bröst och mycket smink, höga klckar, smala bem, smalt ansikte,
de har leksaks dockor som oftast är vita och ifall det finns en brun är den helt konstigt gjord.
Tjejer har även dessa låtsaskök som bara de ska använda.
De har barbie Ken som bara består utav muskler. VARFÖR?
Ifall vi går till killarnas avdelning där är det Blått, svart och mörka färger med än massa krigs saker, och dinosaurier, sådan som anses som "killigt."
Är det då så konstigt att vi lever i den värld vi lever i? Att allting är uppdelat för tjejer och killar, att det finns dessa "tjej och kill färgerna" som man säger på dagis. Att de finns dessa "tjej och kill baciller."
Varför kan inte en kille leka med en docka? Han kommer ju också ha ett barn en vacker dag förhoppningsvis. Nej då ser det fel ut och är helt oacceptabelt. Ifall en kille leker med en barbie Ken är det också fel, för att då anses det som att han leker med barbies. Jag menar han kommer ju också växa upp och bli en kille.
Om en tjej leker med dessa krigs saker är det ändå okej, men man tycker oftast det är fel.
En kille kan inte måla med rosa för att det är fel.
En tjej kan måla med blått och det är fint oavsett.
Hur kan vi tycka att det är svårt att dagens samhälle och dagens barn beter sig som de gör? Hur kan vi fortsätta såhär? Hur kan vi tillåta denna ideal som inte finns på riktigt? Varför ska vi ge barn en låtsas värld, istället för en riktig?
de har smala barbies med stor bröst, smala ben, smalt ansikte de har smala bratz med stora bröst och mycket smink, höga klckar, smala bem, smalt ansikte,
de har leksaks dockor som oftast är vita och ifall det finns en brun är den helt konstigt gjord.
Tjejer har även dessa låtsaskök som bara de ska använda.
De har barbie Ken som bara består utav muskler. VARFÖR?
Ifall vi går till killarnas avdelning där är det Blått, svart och mörka färger med än massa krigs saker, och dinosaurier, sådan som anses som "killigt."
Är det då så konstigt att vi lever i den värld vi lever i? Att allting är uppdelat för tjejer och killar, att det finns dessa "tjej och kill färgerna" som man säger på dagis. Att de finns dessa "tjej och kill baciller."
Varför kan inte en kille leka med en docka? Han kommer ju också ha ett barn en vacker dag förhoppningsvis. Nej då ser det fel ut och är helt oacceptabelt. Ifall en kille leker med en barbie Ken är det också fel, för att då anses det som att han leker med barbies. Jag menar han kommer ju också växa upp och bli en kille.
Om en tjej leker med dessa krigs saker är det ändå okej, men man tycker oftast det är fel.
En kille kan inte måla med rosa för att det är fel.
En tjej kan måla med blått och det är fint oavsett.
Hur kan vi tycka att det är svårt att dagens samhälle och dagens barn beter sig som de gör? Hur kan vi fortsätta såhär? Hur kan vi tillåta denna ideal som inte finns på riktigt? Varför ska vi ge barn en låtsas värld, istället för en riktig?
Våga vara viktig
Kom precis hem från min kära farmor och farfar, mysigt! Farmor fyllde ju år idag så hon fick en blomma och jag fick min födelsedagspresent så man kan säga att vi bytte ;)
Funderar på att åka till dom här någon gång i veckan, och hälsa på dom med en vän. Skulle vara riktigt mysigt alltså, får se hur det blir med den idén.
Igår var jag fullt upptagen i Bollnäs hela dagen med svenska kyrkans församling. En del saker var roligare än andra, så som det är i livet. Men Pär Johansson, som startade Glada hudik teatern var där och höll en föreläsning. Var jätte intressant att lyssna på med allt om uppdrag granskning och hur han startade teatern och hur han kom på idén. Fick ett ännu nyare perspektiv. Nu förstår jag varför jag fortsätter som konfa ledare, många gånger jag tänkt tanken att hoppa av, men eftersom att vi ledare får gå på så mycket kurser och sånt om att "växa" och "våga vara viktigt" och sådant, så får vi höra på än massa föreläsningar och få nya perspektiv på saker och ting.
Så nu har jag ännu mer i min vektygslåda till hjälp. Känns skönt, att kunna hjälpa folk på ett bättre sätt och lära sig nya saker hela tiden.
Våga vara viktig var gårdagens tema. Det stämmer in så sjukt! Du är viktig som du är, oavsett om du är vit, svart, hörselskadad, har ett handikapp, har cancer, har brännskador, tar mediciner, inte har något fel.
Det är dumt att kalla alla som inte har något utav det här "normala" för alla är ju ändå normala? Handikappade kan så mycket mer än vi tror. Det är ju så många som tror att det är barn, men låt de visa sina talanger så kan de också läsa, skriva, prata osv precis som vi. Ifall man är homsexuell eller bisexuell, är väl heller inget fel? Man blir kär i den man faller för, och man kan inte styra över sina känslor.
Tänk igenom dina fördomar innan du börjar döma, sätt dig själv i varje situation typ hur du skulle bli bemött ifall du hade något handikapp, eller var homo/bi sexuell.
Funderar på att åka till dom här någon gång i veckan, och hälsa på dom med en vän. Skulle vara riktigt mysigt alltså, får se hur det blir med den idén.
Igår var jag fullt upptagen i Bollnäs hela dagen med svenska kyrkans församling. En del saker var roligare än andra, så som det är i livet. Men Pär Johansson, som startade Glada hudik teatern var där och höll en föreläsning. Var jätte intressant att lyssna på med allt om uppdrag granskning och hur han startade teatern och hur han kom på idén. Fick ett ännu nyare perspektiv. Nu förstår jag varför jag fortsätter som konfa ledare, många gånger jag tänkt tanken att hoppa av, men eftersom att vi ledare får gå på så mycket kurser och sånt om att "växa" och "våga vara viktigt" och sådant, så får vi höra på än massa föreläsningar och få nya perspektiv på saker och ting.
Så nu har jag ännu mer i min vektygslåda till hjälp. Känns skönt, att kunna hjälpa folk på ett bättre sätt och lära sig nya saker hela tiden.
Våga vara viktig var gårdagens tema. Det stämmer in så sjukt! Du är viktig som du är, oavsett om du är vit, svart, hörselskadad, har ett handikapp, har cancer, har brännskador, tar mediciner, inte har något fel.
Det är dumt att kalla alla som inte har något utav det här "normala" för alla är ju ändå normala? Handikappade kan så mycket mer än vi tror. Det är ju så många som tror att det är barn, men låt de visa sina talanger så kan de också läsa, skriva, prata osv precis som vi. Ifall man är homsexuell eller bisexuell, är väl heller inget fel? Man blir kär i den man faller för, och man kan inte styra över sina känslor.
Tänk igenom dina fördomar innan du börjar döma, sätt dig själv i varje situation typ hur du skulle bli bemött ifall du hade något handikapp, eller var homo/bi sexuell.
Min respekt växte för folk som föddes med något handikapp, och det människor som skiljer sig från mängden.
Min respekt växte för det mobbade och de som känner sig utstötta, hur de ändå klarar av allt.
Min respekt växte för människor folk sätter fördomar för.
Min respekt växte framförallt åta Glada Hudik teatern!
Tänk igenom du också, så kanske din respekt kan växa för andra människor.
My words
Mina erfarenheter som jag lärde mig då är mitt nu
Mina erfarenheter jag lär mig nu kommer vara mitt då
Mina erfarenheter kommer göra min framtid med hjälp utav nuet och dåtidenjag har inte gjort något, men jag känner mig skyldig.
Åhhh, jag blir arg på mig själv. Nej inte arg. Men jag vet inte hur jag varken ska acceptera eller agera. Jag kommer alltid svika någon, och jag hatar att svika folk som står mig nära. Men ibland så blir det så. Jag måste gå efter egna känslor och egna tankar. Just nu hoppas jag, för att de skulle vara pricken över i:et! Att få som jag vill, och ni som tror att jag alltid får som jag vill osv, så nej. Absolut inte. Men jag har slutat klaga, folk kan tycka att jag är kräsen, men nej inte om du känner mig på riktigt. jag låter tiden gå så får jag se, men jag kan garantera att jag önskar att det blir så, förlåt ifall jag sviker dig. Men så är det. Jag vet inte hur jag har rört dig, men på något sätt har jag ändå berört dig. Ge mig bara lite tid, så ska jag fixa allt på bästa möjliga sätt, ge mig bara lite tid och ännu en gång förlåt! ♥
Hur jag än vrider och vänder det hittar jag ingen ursäkt om hur det kunnat blivit såhär.
De är inte mitt fel, för jag vet inte hur jag lyckas. De bara händer.
att vara spontan är nog det bästa som finns
" De bästa stunderna är de spontana."
Jag kan inget annat än att säga att jag är en tusen procent spontan! Jag älskar att bara leva livet och göra spontan saker varje dag. Jag hatar när man ska sitta med en almenacka och planera, det värsta jag vet! För planerna blir inte som man tänkt sig, man råkar alltid dubbelboka, man sätter fel datum osv. Ni fattar min point va? Haha har märkt att jag blandar engelska och svenska rätt så mycket i vissa inlägg. Inget med saken att göra men var bara tuvngen? Haha! I alla fall, ifall du har tråkigt och de känns så normalt och tråkigt varför inte bara ringa någon och åka och fika, bio, shoppa, äta ute osv? Tusen gånger roligare och de förgyller verkligen dagen!
Typ som att jag bara köpte en helt ny toningsfärg och färgade håret.
Eller som att jag har olika stilar varje dag.
Eller som att jag måste vara med olika människor annars går det i överstyr.
Eller som att jag måste kunna hitta på någon, jag måste göra något varje dag.
Annars är inte jag, jag. Utan dedär så vet jag inte hur mitt liv skulle se ut? Ifall jag pratar med en människa i telefonen och båda har tråkigt, vi kan bara ha setts en gång eller hundra gånger så säger jag men okej vi möts på stan då. Eller jag är klar om två timmar då gör vi något. Jag är sån. Jag säger så och gör precis så. Sen att man har träffats en gång? Man vill ju alltid lära känna de personer man hälsar och snackar med, så vad gör det för något? Man måste ju kunna vara spontan för att få kontakt alltså socialt umgänge och jag är även tusen procent beroende utav socialt umgänge. Jag kommer bra överrens med vem som helst, jag kan ändra en helt negativ sak till värsta positiva saken.
Jag är sjukt stolt över att jag är så, och att jag har de egenskaperna. För att jag skulle inte klara mitt liv annars. Jag måste variera mig. Ifall jag kunde så skulle jag vara ute och resa just nu, vara runt om i världen och träffa nya människor, skapa nya kretsar. Den dagen kommer då jag har alla pengar, då jag har allt på plats och får leva mitt liv fullt ut med resemål och umgängs kretsar. Eller alltså utomlands och sånt. En utav mina mål är att lyckas jobba utomlands bara för att se hur det är. Lixom inte för att bli något eller få uppmärksamhet utan jag skulle bli nöjd ifall jag fick jobb som bartender, bara få se hur det livet är. Att komma till en ny stad, nya människor, ingen som du känner, nytt ställe, nytt jobb, ny grej, nya upplevelser. Ja ni fattar nog min poäng?
Jag är sjukt stolt över att jag är så, och att jag har de egenskaperna. För att jag skulle inte klara mitt liv annars. Jag måste variera mig. Ifall jag kunde så skulle jag vara ute och resa just nu, vara runt om i världen och träffa nya människor, skapa nya kretsar. Den dagen kommer då jag har alla pengar, då jag har allt på plats och får leva mitt liv fullt ut med resemål och umgängs kretsar. Eller alltså utomlands och sånt. En utav mina mål är att lyckas jobba utomlands bara för att se hur det är. Lixom inte för att bli något eller få uppmärksamhet utan jag skulle bli nöjd ifall jag fick jobb som bartender, bara få se hur det livet är. Att komma till en ny stad, nya människor, ingen som du känner, nytt ställe, nytt jobb, ny grej, nya upplevelser. Ja ni fattar nog min poäng?
Ett sjukt bra exempel var som när jag och Fredrik snackade i telefonen i lördags, jag har ingen aning om vad vi pratade om egentligen? Men det slutade med att jag sa men okej följ med på stan med mig(!) du ska ändå köpa ditt wax och jag leta efter min praoplats. Så blev det av typ två timmar senare? För att de tog så långt tid för mig, men det är en annan femma. Så var vi på stan hela dagen? Från tre till kanske tio? Bara hade det roligt. Vi var hungriga så var vi utanför Rififi, en resturang här i Uppsala så gick vi in och åt? Bara satt där i två timmar, och innan vi skulle dra hem så va ja sjukt sugen på en milkshacke. Precis när vi gick mot bussen var jag bara tvungen att köpa en, då vi gick till max och satt där ytterligare hur länge som helst. Haha. Men sån är jag och jag är så jävla glad över det!!! :D
att ta förgivet är som att ge en plågsam och långvarig missahandel
Här i livet har jag lärt mig att man aldrig ska ta någoting förgivet, det stämmer. Jag hatar folk som utnyttjar andra, det är det värsta jag vet!!! Eller jag kan inte hata någon men jag hatar det dom gör, det beteendet. Så sjukt nej, jag tål det bara inte. Vi ska ta hand om varandra, vi ska vara trygga tillsammans. Inte utnyttja, kriga, slåss och allt såntdära! Vi ska vara tacksamma över det vi har.
Över att du har en frisk mamma & pappa. För de finns de som har mist båda två.
Över att du har det hemmet du har. För det finns de som får sova ute på gatan och bo där
Över att du har rent vatten. För det finns de som får gå flera mil för att hitta en droppe vatten.
Över att du har den telefonen som du har. De finns de som inte ens kan skriva brev, för att det inte kan skriva.
Över att du har de kläder som du har. Det finns de som får gå i samma kläder varje dag i den varmaste hettan.
Över att du har det hemmet du har. För det finns de som får sova ute på gatan och bo där
Över att du har rent vatten. För det finns de som får gå flera mil för att hitta en droppe vatten.
Över att du har den telefonen som du har. De finns de som inte ens kan skriva brev, för att det inte kan skriva.
Över att du har de kläder som du har. Det finns de som får gå i samma kläder varje dag i den varmaste hettan.
Vi är på tok för bortskämda. Vi klagar på allt vi har, visst vi klagar sjukt mycket på skolmaten (jag själv), de i min klass tror att jag är hur kräsen som helst, att jag bara äter 'finare' mat. Men nej så är det inte? Jag är emot skolmaten för att jag tycker att de kan laga tusen gånger bättre, eftersom att fängelset är tusen gånger bättre, lixom det är fel. De är inte utan bara det, utan jag lyckas alltid att få något i maten. Men jag har börjat äta ändå. För att jag behöver den energin. De finns de som inte får mat. De finns de som skulle döda för att få äta det jag precis ska äta. De finns de som äter skräp från sopptunnor, och jag menar ifall dessa kan äta från sopptunnor, kan väl jag åtminstone äta mat som jag har fått ett hårstrå i? Okej det är sjukt äckligt men det finns värre saker.
Ta vara på det du äger och har. För en dag finns det inte där. En dag kanske det försvinner, det vet du aldrig. Längta aldrig efter något, för hur du än längtar och kan ha en bild i huvudet vet du ändå inte hur det kommer bli. Varför ska vi längta till något längre fram när vi har nutiden att ta vara på? När vi ska ta vara på tiden, på det som står oss nära. Du ska kunna dö imorgon och veta att nu har jag gjort allt jag kunnat för stunden. Jag har visat min kärlek jag har visat allt! Så stolt ska du vara över dig själv för dina dagliga insatser. Men vi lever i en blindad värld tyvärr!
Ta vara på det du äger och har. För en dag finns det inte där. En dag kanske det försvinner, det vet du aldrig. Längta aldrig efter något, för hur du än längtar och kan ha en bild i huvudet vet du ändå inte hur det kommer bli. Varför ska vi längta till något längre fram när vi har nutiden att ta vara på? När vi ska ta vara på tiden, på det som står oss nära. Du ska kunna dö imorgon och veta att nu har jag gjort allt jag kunnat för stunden. Jag har visat min kärlek jag har visat allt! Så stolt ska du vara över dig själv för dina dagliga insatser. Men vi lever i en blindad värld tyvärr!
Acceptera att det bara är så.
Ifall nu vi ska vara så exakta så fyller jag seton år om fyra dagar, lite mindre. Är ju född precis på tolvslaget, eller runt där någonstans mellan den sjunde och åttonde oktober. Ingen vet säkert när jag föddes, för barnmorskan som tog hand om mig och mamma, slutade dagen efter och det är bara hon som har mitt register där de skriver upp det. Ingen annan har hittat det. I alla fall, har ingenting med det här att göra. Känner bara för att skriva lite, inget särskilt bara att skriva av mig.
Efter min vår och min sommar så har jag förändrats, jag ser saker på ett nytt perspektiv och har en ny instinkt. Jag är inte den jag var längre. Kan ni snälla bara att acceptera det? Jag har förändrats, jag har blivit mognare, jag har vuxit upp och fortsätter växa mot samma linje. Jag är nöjd över hur långt jag har kommit här i livet. Det är jag. Jag har lärt mig så sjukt många fördelar som jag kommer bära med mig, men jag har även lärt mig utav en del nackdelar, mer eller mindre.
Min utvecklingskurva klagar folk på; att jag inte är jag, att jag har PMS hela tiden, att det är massa sånt. Men nej! Det är såhär jag funkar. Jag är inte arg, jag har inte blivit argare jag är bara så less på omogenheter och allt fjanteri. Ge upp bara, jag menar vad tjänar ni på att sitta och klaga på mig? Mår ni själva bättre då eller? Är det för att ni också vill få en bättre bild över livet? Varför kan ni inte acceptera att det är så? Eller är det för att ni inte gillar att se mig klara mig på egna ben? Så sjukt töntigt att sitta och klandra andra människor innan du känner den. Innan du vet dens bakgrund.
Så när jag har fyllt sexton, då sker det ännu större förändringar att jag ska ta emot ännu mindre skit. Ska ta emot ännu mer kärlek. Jag ska välja människor på rätt sätt, istället för på fel. För jag vet ju egentligen hur jag resonerar när jag väljer folk men jag ska låta bli det här "prova på" ett tag. Ska ligga lågt för att just nu ligger allt tid för mig, vilket jag kallar ensamtid. Så skönt. Så otroligt skönt!
Jag vet i alla fall att jag är tusen gånger starkare än er som behöver sitta och klaga på folk för att själva kunna må bra. Det är bara patetiskt. Klandra ner en annans liv för att själv kunna känna lite glädje för stunden. Nej sån skit tar jag inte emot, aldrig mer. Jag visar mig inte svag i dethär inlägget jag skriver bara ut att jag ber er en gång för alla; att acceptera att folk förändras här i världen. Alla gör det. Det finns ingen som inte gör det.
Efter min vår och min sommar så har jag förändrats, jag ser saker på ett nytt perspektiv och har en ny instinkt. Jag är inte den jag var längre. Kan ni snälla bara att acceptera det? Jag har förändrats, jag har blivit mognare, jag har vuxit upp och fortsätter växa mot samma linje. Jag är nöjd över hur långt jag har kommit här i livet. Det är jag. Jag har lärt mig så sjukt många fördelar som jag kommer bära med mig, men jag har även lärt mig utav en del nackdelar, mer eller mindre.
Min utvecklingskurva klagar folk på; att jag inte är jag, att jag har PMS hela tiden, att det är massa sånt. Men nej! Det är såhär jag funkar. Jag är inte arg, jag har inte blivit argare jag är bara så less på omogenheter och allt fjanteri. Ge upp bara, jag menar vad tjänar ni på att sitta och klaga på mig? Mår ni själva bättre då eller? Är det för att ni också vill få en bättre bild över livet? Varför kan ni inte acceptera att det är så? Eller är det för att ni inte gillar att se mig klara mig på egna ben? Så sjukt töntigt att sitta och klandra andra människor innan du känner den. Innan du vet dens bakgrund.
Så när jag har fyllt sexton, då sker det ännu större förändringar att jag ska ta emot ännu mindre skit. Ska ta emot ännu mer kärlek. Jag ska välja människor på rätt sätt, istället för på fel. För jag vet ju egentligen hur jag resonerar när jag väljer folk men jag ska låta bli det här "prova på" ett tag. Ska ligga lågt för att just nu ligger allt tid för mig, vilket jag kallar ensamtid. Så skönt. Så otroligt skönt!
Jag vet i alla fall att jag är tusen gånger starkare än er som behöver sitta och klaga på folk för att själva kunna må bra. Det är bara patetiskt. Klandra ner en annans liv för att själv kunna känna lite glädje för stunden. Nej sån skit tar jag inte emot, aldrig mer. Jag visar mig inte svag i dethär inlägget jag skriver bara ut att jag ber er en gång för alla; att acceptera att folk förändras här i världen. Alla gör det. Det finns ingen som inte gör det.
jag är inte den som ger upp i första taget
jag ser problemen som utmaningar
En del saker som vi människor lägger alldelse för mycket tid på är onödig energi, typ folk som drar ner dig, som får dig att känna dig dålig och sånt! Vi människor är för rädda för att släppa taget om någon vi har hållit kär för vi vet inte vad som kommer att hända utan den människan, men innerst inne så vet vi att vi skulle må tusen gånger bättre utan den och att vi skulle kunna spendera våran energi på saker och ting som är tusen gånger bättre. Vi är bara för rädda för att vi ska bli ensamma! Grejen är den att vi aldrig kan bli ensamma. För den enda människan du kan lita på är dig själv. Du kan inte lita på någon annan upp till tusen procent. Så det vi egetnligen är rädda för är att vi tror att vi inte kan leva utan den människan, men det kan vi. Vi kan leva utan vem som hest, allting handlar bara om viljan.
Jag menar vem vill släppa någon man har känt hela livet? Ingen.
Men vem vill ha den människan som drar onödig energi i onödan? Ingen.
Så bara för att den människan har betytt något, så kanske det inte är så längre, eftersom att allting ändras. Du också. De är därför vi ibland knappt kan känna igen oss själva hur vi var då, hur vi såg ut då. För att vi tar nya vägar, vi hittar nya spår att följa. Genom att ta dessa vägar och följa dessa spår så växer man isär med vissa, och det bara är så. Det är inget att bli ledsen eller deppa över. Eftersom de bästa finns där hela tiden. Men bara för att de bästa finns där, kan man inte ta det förgivet. Utan du måste kämpa för allt, oavsett vad, hela tiden. Du kommer inte undan med det. För här i livet gäller det att se alla problem som utmaninger alltså livet är en gåta som är för svår för att förstå sig på, precis som med matte, bara är att acceptera att det är så. Fortsätta med talen och bara räkna på, fast här i livet gäller det att fortsätta med utmaningen och fortsätta att gå. Du kan inte ge upp mitt i utmaningen, då förlorar du i fighten och jag tror att ingen vill vara en förlorare här i livet. Jag tror att alla vill räknas som en vinnare. Du kommer alltid vara en vinnare över dig själv ifall du ger dig an dessa utmaningar som kommer följa dig livet ut och vinna över dem. Då är du en stor segrare över dig själv!
Jag vet att jag är en vinnare över mig själv,
jag är en kämpe över mitt liv,
jag kommer att ge mig an dessa utmaningar,
jag kommer att ge mig an dessa utmaningar,
Ingen kan vinna över mig, jag kan bara besegra över andra.
Jag är en riktigt fighter som inte ger upp i första taget.
Jag är en riktigt fighter som inte ger upp i första taget.
Tycker att ni också ska vara så, om inte, börja nu!
All kärlek till er ♥
All kärlek till er ♥
varför blev det såhär? Vi gled
Jag hatar den känslan att vi glider, vi glider något så enormt. Hur vi än pratas vid, hur vi än kramas så som förr, hur vi än retas. Så är det inte samma grepp, inte samma grepp som då. Men visst är världen så? Att den går, man kan varken spola eller stoppa utan det är som en rullande film. Jag saknar våran kontakt något så otroligt grymt mycket. Jag saknar oss. Du har ingen aning om hur mycket du betyder, allt du har gjort för mig, allt verkligen allt.
"Mitt öga"
"Min själ"
"Min blomma"
"Han är inte värld en skvätt utav din tånagel"
"Han är inte värld tina tår"
Hur mycket jag skrattade när framförallt du satt och sa dessa uttryck som jag började skratta åt. När jag grät, jag grät så sjukt mycket och du fick mig och skratta, alltså jag kommer ihåg hur mycket vi har skojat om det där sen dess. Varför ska vi glida ifrån varandra? Jag vill inte förlora dig, okej jorden går inte under, det är ju så att vi fortfarande har en chans, men jag menar, greppet om varandra, som vi höll så hårt är tusen gånger svagare nu, det vet vi båda. Våra förändringar är nog för stora för att hitta tillbaka till hur tighta vi verkligen var.
Kom bara ihåg en grej, att jag älskar dig fullt ut Benai ♥
Ifall du ser det här kommer du döda mig för bilden, men pusss :*
"Mitt öga"
"Min själ"
"Min blomma"
"Han är inte värld en skvätt utav din tånagel"
"Han är inte värld tina tår"
Hur mycket jag skrattade när framförallt du satt och sa dessa uttryck som jag började skratta åt. När jag grät, jag grät så sjukt mycket och du fick mig och skratta, alltså jag kommer ihåg hur mycket vi har skojat om det där sen dess. Varför ska vi glida ifrån varandra? Jag vill inte förlora dig, okej jorden går inte under, det är ju så att vi fortfarande har en chans, men jag menar, greppet om varandra, som vi höll så hårt är tusen gånger svagare nu, det vet vi båda. Våra förändringar är nog för stora för att hitta tillbaka till hur tighta vi verkligen var.
Kom bara ihåg en grej, att jag älskar dig fullt ut Benai ♥
Ifall du ser det här kommer du döda mig för bilden, men pusss :*
