varför blev det såhär? Vi gled

Jag hatar den känslan att vi glider, vi glider något så enormt. Hur vi än pratas vid, hur vi än kramas så som förr, hur vi än retas. Så är det inte samma grepp, inte samma grepp som då. Men visst är världen så? Att den går, man kan varken spola eller stoppa utan det är som en rullande film. Jag saknar våran kontakt något så otroligt grymt mycket. Jag saknar oss. Du har ingen aning om hur mycket du betyder, allt du har gjort för mig, allt verkligen allt.

"Mitt öga"
"Min själ"
"Min blomma"


"Han är inte värld en skvätt utav din tånagel"
"Han är inte värld tina tår"


Hur mycket jag skrattade när framförallt du satt och sa dessa uttryck som jag började skratta åt. När jag grät, jag grät så sjukt mycket och du fick mig och skratta, alltså jag kommer ihåg hur mycket vi har skojat om det där sen dess. Varför ska vi glida ifrån varandra? Jag vill inte förlora dig, okej jorden går inte under, det är ju så att vi fortfarande har en chans, men jag menar, greppet om varandra, som vi höll så hårt är tusen gånger svagare nu, det vet vi båda. Våra förändringar är nog för stora för att hitta tillbaka till hur tighta vi verkligen var.
Kom bara ihåg en grej, att jag älskar dig fullt ut Benai ♥




Ifall du ser det här kommer du döda mig för bilden, men pusss :*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0