never give up, keep fighting no matter what

När jag ger råd och stöd, kanske jag inte är den där människan/vännen som säger "åhh vad synd det är om dig!" Utan att jag tror att jag är den vännen som sårar mest, genom att vara rak, ärlig, snäll men ändå hanterbar så att personen i sig oftast blir irriterad eller ännu mer ledsen MEN sanningen brukar svida, right!? I just say the true story. Men när man är i den sisten själv, vill man allt annat höra hur det ligger till, för att det är som att man är i en sagovärld, man drömmer sig bort.

Jag blir så sjukt irriterade på folk som stör sig på att jag kan det jag kan, och säger åt mig med vad jag håller på med eller gör när jag försöker att prata om något eller säger något psykiskt bra. Egentligen så hatar jag när människor skriver typ "Vadå profet?" "Vadå känslosam" <- dessa påstående, stör jag mig på något så enormt. För alla kan, alla har sina egna erfarenheter att gå på efter. Tänk ifall inte alla våra utbildningar fanns, som förr i världen. Förstår ni hur MYCKET bättre vi skulle leva då, alla skulle göra det dem ville och skulle vara bra på det, och fortsätta utvecklas som det. Då slapp folk känna att dem vill byta - för i dagens läger går det nästan inte att utveckla saker. Jag tror att det är därför allting har så dålig kvalité. 

Vi människor har tappat 85% utav våran smarthet för att vi har google, och alla andra smarta sidor, om vi inte kan så googlar vi bara upp det. Förut fick man ta reda på saker och ting. 
Precis som om du är med i en motgång - ju fler du har haft, ju annorlundare och mognare blir du. Om du inte haft lika mycket - har du inte lika mycket erfarenhet. Men vi har varandra för att lära oss utav varandra.
Vi behöver inte kriga och bråka, vi behöver varandra i varenda liten stund. Jag lovar er. Se inte folk som era motståndare, fiender eller liknande. Den kanske ser dig men ifall du visar att du inte vill något ont så ser du hur den människan sänks i dina ögon. Hellre att du utesluter helt och går förbi människan utan kontakt, och ifall ni råkar få kontakt så behöver den varken vara långvarig eller hat.

Mitt liv är pga mina erfarenheter, pga allt det som jag har varit med om. Jag vet människor som har varit med om samma saker, jag vet människor som har varit med om ännu mer. Som jag knappt kan föreställa mig in i. Men jag tror att jag är så pass bra på att lyssna för jag har grävt mina egna gropar, djupare och djupare utav nästan alla situautioner och händelser MEN inte tagit ut det på samma sätt. Jag tror även att jag är bra på att lyssna för att jag är inte den som skiter i människor när dem är sorgsna - jag är den som finns där! Jag är den som har fått stått själv - känts som att hela världen har varit emot mig, alla har haft den känslan, right? Då vill inte jag att någon ska ta efter. Jag vill inte att folk som jag bryr mig om eller som jag inte alls känner ska gå igenom samma smärtor, plågor och all skit jag har varit med om för att jag vet att INGEN människa är värd det, vi är värda så mycket mer! 
Men vi kan inte älska oss själva i dagens samhälle -det är fel. Då är man ego, man är inte normal. Man måste hitta något fel på sig själv för att passa in, när man väl får en komplimang, går allt åt pipsvängen man tar inte åt sig utan tror att det är något påhitt. 

Jag tycker däremot tvärtom - att älska sig själv är bland det starkaste man kan göra. För den enda människan du kan lite på till hundra procent är dig själv och ingen annan. Det är du hela livet ut, medan du förlorar vänner, träffar nya osv. Men du och dig själv träffar du dagligen, överallt. Så ta vara på den du är. Ta vara på dig själv. Lär dig att hitta dig själv. I värsta fall säga upp kontakten med en massa, att bryta ett mönster. Jag har själv gjort det ett ex antal gånger och kan hålla med om att det är hur jobbigt och svårt som helst. Men inget går att jämföra med när du väl är ute ur prcessen, du kommer tacka dig själv så grovt. Du kommer se hur folk blir mindre i dina ögon, du förstår då hur du själv har tillåtit dig själv att bli behandlad på dessa sätt som du nu blivit behandlad.

Våga stå upp för dig själv, våga visa vem du är, våga skratta, våga visa ett riktigt leende. Du har en stolthet för att det finns bara en utav dig. Men om någon försöker komma med en nertryckande komplimang eller osv, ta inte åt dig utan fortsätt att lé och fortsätt att vara stolt över den förmågan du själv har för att personen som försöker få dig nerstämd kommer bara inse att det är den själv som mår dåligt och får dåligt tålamod, eller ja, förstår ni vad jag menar?