en del stängsel besegrade vi, än del besegrade oss
Jag kommer ihåg den dagen, bara några dagar innan du skulle flytta till Malmö sommaren 2009. Hur ledsen jag var, hur många som trodde att jag hade ersatt, hur många som trodde att bara du betydde något, men nej så var det inte. Jag ville bara att du skulle se och alla andra hur mycket en vän kan betyda för mig, hur mycket du betydde och än idag betyder. Hur jag ville att du skulle stanna, hur jag vill ha dig kvar. För du var ändå på något sätt den enda som förstod mig, som gick igenom samma grejer. Vi var två små fjortisar. Jag kanske lite mer och du kanske lite mindre, men dom stunderna var dom bästa. De är inte så att jag ångrar något. För vi kan ju inte springa tillbaka in i tiden. Alla bråk som vi har bråkat och haft. Kan nog inte räkna på fingrarna. Kommer nog aldrig att kunna.
Linnea Runemark ♥
osäkerheten för stor för att besegras
jag kommer ihåg när jag bombade mig själv i smink, och uringrinar, p-pushade bröst, musiken vara bara rap texter som handalde om sårad kärlek. Ja trodde att jag hade sett allt i mitt liv, att jag aldrig skulle få må bra. Att jag var så jävla världelös så jävla självmordsbenägen.
Satt och sa 'nästa år lever inte jag' 2008 var det.
Satt och sa 'nästa år lever inte jag' 2008 var det.
love
Många undrar hur det är att vara tillsammans i ett år, hur man klarar det, hur det känns när allt är över.
Jag är en sån tjej, så ifall man möter mig på fel sätt kan man få ett sjukt dålig insikt över mig, eller ja som kall och okänslig. De är jag absolut inte. Ifall jag faller för någon, så gör jag allt för den. Så jag föredrar långa förhållanden. Där man verkigen visar varandra kärlek. Jag älskar att överraska den som jag är tillsammans med på alla olika sätt. Så jag är absolut förhållande typen, och lyckades vara tillsammans med en i över ett år. Grejen är den att när man är så kär, så tänker man inte på hur snabbt tiden går. Ingenting är heller helt perfekt, det finns så sjukt mycket bråk och tårar hur söta man är tillsammans. Så finns allt detdär. Man måste vara beredd på att kämpa, kämpa förgäves och räkna med många sömlösa nätter, många skrik, många tårar, många skratt, många minnen och många minnen. Gäller att verkligen visa din partner att du kan gå genom eld och vatten. De gäller att ställa upp för varandra, att respektera varandra och att lita på varandra. Att tro på varandra när allt håller på att rasa. Att sitta och prata om allting. Att vara öppna för varandra. Att kunna sitta och diskutera ut lösningar på problemen. Att sekunden efter kunna krama om varandra och gosa sönder.
Vad händer när allt är slut? När man har stått varandra så nära, och hållt varandra så kära. Hur blir det då? Från början är det sjukt jobbigt för båda. Fast man visar det på olika sätt. En del visar det med känslorna, en del visar det genom att fly och gå på vad alla andra säger. För mig var det att jag var sjukt ledsen, grät på lektioner, grät på kvällarna. Jag menar jag hade tappat den jag älskade? De är inte så kontisgt. En som hade funnits där för mig oavsett vad i över ett år. Det är självklart att de känns tomt. De skulle bara vara konstigt ifall man inte kände något eftersom att de aldrig tog slut pga känslorna. Hur jobbigt det än är, är det att bita ihop. För livet går inte under för att det är slut. Livet går inte under för att du inte har den som fanns där. Du har dina vänner som du kan satsa på, hitta på roliga saker med dom, gör allt förutom att sitta hemma och deppa. Det behövs men då gräver du dig ännu längre ner så att det blir värre. Gör allt som får dig glad, för stunden.
Så idag ungefär ett år senare, är jag en mycket självsäkrare person, jag är mycket mer jordnära, och jag låter ingen få trycka ner mig.
"ensam men stark det var sån jag blev"
Jag är en sån tjej, så ifall man möter mig på fel sätt kan man få ett sjukt dålig insikt över mig, eller ja som kall och okänslig. De är jag absolut inte. Ifall jag faller för någon, så gör jag allt för den. Så jag föredrar långa förhållanden. Där man verkigen visar varandra kärlek. Jag älskar att överraska den som jag är tillsammans med på alla olika sätt. Så jag är absolut förhållande typen, och lyckades vara tillsammans med en i över ett år. Grejen är den att när man är så kär, så tänker man inte på hur snabbt tiden går. Ingenting är heller helt perfekt, det finns så sjukt mycket bråk och tårar hur söta man är tillsammans. Så finns allt detdär. Man måste vara beredd på att kämpa, kämpa förgäves och räkna med många sömlösa nätter, många skrik, många tårar, många skratt, många minnen och många minnen. Gäller att verkligen visa din partner att du kan gå genom eld och vatten. De gäller att ställa upp för varandra, att respektera varandra och att lita på varandra. Att tro på varandra när allt håller på att rasa. Att sitta och prata om allting. Att vara öppna för varandra. Att kunna sitta och diskutera ut lösningar på problemen. Att sekunden efter kunna krama om varandra och gosa sönder.
Vad händer när allt är slut? När man har stått varandra så nära, och hållt varandra så kära. Hur blir det då? Från början är det sjukt jobbigt för båda. Fast man visar det på olika sätt. En del visar det med känslorna, en del visar det genom att fly och gå på vad alla andra säger. För mig var det att jag var sjukt ledsen, grät på lektioner, grät på kvällarna. Jag menar jag hade tappat den jag älskade? De är inte så kontisgt. En som hade funnits där för mig oavsett vad i över ett år. Det är självklart att de känns tomt. De skulle bara vara konstigt ifall man inte kände något eftersom att de aldrig tog slut pga känslorna. Hur jobbigt det än är, är det att bita ihop. För livet går inte under för att det är slut. Livet går inte under för att du inte har den som fanns där. Du har dina vänner som du kan satsa på, hitta på roliga saker med dom, gör allt förutom att sitta hemma och deppa. Det behövs men då gräver du dig ännu längre ner så att det blir värre. Gör allt som får dig glad, för stunden.
Så idag ungefär ett år senare, är jag en mycket självsäkrare person, jag är mycket mer jordnära, och jag låter ingen få trycka ner mig.
"ensam men stark det var sån jag blev"
Att falla är inte att ramla
Alla vet känslan, att förlora. Förlora den speciella människan. Dendära som antingen har funnits där i alla lägen eller den man gav och delade all sin kärlek med. Känslan går inte att beskriva, känslorna är helt stumma, du vill bara gråta dag in och dag ut. Är det värt? Blir man verkligen så ledsen? Fine, man älskar en människa, du älskar nästan alla du släpper in i ditt liv någongång mer eller mindre. Men är det värt att gråta för någon som har svikit dig? Som har sårat dig? Är det värt att gråta åt all kärlek du delade med honom/henne?
Den som högg dig i ryggen, det är den som ska vara ledsen, de är den som gjort ett misstag inte du. Den som högg dig de är den människan som ska ha dåligt samvete, inte du. Oftast blir det tvärtom, varför? För att vi människor har en tendens att ha för svårt att släppa någon man hållt kär. Istället för att gråta och känna sig kränkt, få förbi människan som svikit dig med huvudet högt och visa att världen är din, skratta åt era minnen, låt det förbli era minnen. Vad du än gör, sörg inte, för det är svikarens fel.
Sammasak med henne/honom du delade all din kärlek med, ha kvar era fina minnen, era mysiga stunder, allt ni gjorde. Gå förbi honom/henne med huvudet högt och visa att världen är din. Du behöver heller inte sörja för du har honom/henne vid din sida fast på en lägre nivå som kallas vän, eller så har ni brytit kontakten.
Kompis, livet går vidare, inte värt att sörja för någon som inte är värd det. Inte värt att släppa tårarna för någon som har skadat dig.
Lé mot världen. Visa din gladhet. Visa din stolthet. Visa ditt rätta jag.
Kan kännas tungt, kan kännas förjävligt, kan kännas hemskt. Men det är det enda rätta för att komma upp på fötter igen, veta vart du står så att du kan fortsätta gå. Livet går inte under, fast det kanske känns så för tillfället, men nä. Du har ditt liv att tänka på, satsa på vännerna, familjen, sporten, djuren, skolan vad som helst, passa på nu när du är fri.
Stå på dig, bee strong! ♥
I just love the picture
Den som högg dig i ryggen, det är den som ska vara ledsen, de är den som gjort ett misstag inte du. Den som högg dig de är den människan som ska ha dåligt samvete, inte du. Oftast blir det tvärtom, varför? För att vi människor har en tendens att ha för svårt att släppa någon man hållt kär. Istället för att gråta och känna sig kränkt, få förbi människan som svikit dig med huvudet högt och visa att världen är din, skratta åt era minnen, låt det förbli era minnen. Vad du än gör, sörg inte, för det är svikarens fel.
Sammasak med henne/honom du delade all din kärlek med, ha kvar era fina minnen, era mysiga stunder, allt ni gjorde. Gå förbi honom/henne med huvudet högt och visa att världen är din. Du behöver heller inte sörja för du har honom/henne vid din sida fast på en lägre nivå som kallas vän, eller så har ni brytit kontakten.
Kompis, livet går vidare, inte värt att sörja för någon som inte är värd det. Inte värt att släppa tårarna för någon som har skadat dig.
Lé mot världen. Visa din gladhet. Visa din stolthet. Visa ditt rätta jag.
Kan kännas tungt, kan kännas förjävligt, kan kännas hemskt. Men det är det enda rätta för att komma upp på fötter igen, veta vart du står så att du kan fortsätta gå. Livet går inte under, fast det kanske känns så för tillfället, men nä. Du har ditt liv att tänka på, satsa på vännerna, familjen, sporten, djuren, skolan vad som helst, passa på nu när du är fri.
Stå på dig, bee strong! ♥
I just love the picture
words <3
Den trygghet jag har nu, är otroligt toppen.
Mina vänner jag har lyckats fått är underbara.
Mina minnen jag har skapat genom livet är oförglömmiga.
Jag har dåtiden att tacka för nuet.
Jag har framtiden att se fram emot.
Jag har nuet för att kunna leva.
Ah mitt liv är underbart att leva.
Jag älskar mig själv, faktiskt, på riktigt
♥
Mina vänner jag har lyckats fått är underbara.
Mina minnen jag har skapat genom livet är oförglömmiga.
Jag har dåtiden att tacka för nuet.
Jag har framtiden att se fram emot.
Jag har nuet för att kunna leva.
Ah mitt liv är underbart att leva.
Jag älskar mig själv, faktiskt, på riktigt
♥
lyckat liv
Jag vill inte påstå att jag är dendära tjejen som vet allt, jag vill heller inte påstå att jag har varit med om allt. Men det jag har sett i mina dagar och det jag har varit med om är mina erfarenheter idag. Jag har lärt mig att inte ta första bästa tryggheten som kommer, som många utav mina vänner gör idag. Jag har lärt mig att varken titta bakåt eller framåt, utan att leva nu. Jag har lärt mig att du behöver inte känna alla, du behöver inet ha kontakt med alla eftersom att ha få vänner är det bästa som finns! När jag går på stan så säger jag ofta 'ah är det han/hon?' Men det är nästan inte alltid att det är såna som jag väljer att umgås med i dagens läge. Jag vill heller inte påstå att jag har varit en värsting, för det har jag inte. Jag kanske varit nära in på det spåret men lixom blivit stoppad.
Idag, kan folk undra ifall jag verkligen har någon trygghet? De människor som är omkring mig tror alltid att jag är besatt utav att ha någon bakom mig, men nej. Det är jag faktiskt inte. Jag får kilar på fall rätt så lätt, det är något jag står för, för att jag vet att den som känner mig vet hur jag är. Jag bjuder på mig själv, jag har självförtroende, jag har självkänsla. Allt som jag en gång önskade att jag hade har jag nu, så varför inte passa på? :)
Idag, kan folk undra ifall jag verkligen har någon trygghet? De människor som är omkring mig tror alltid att jag är besatt utav att ha någon bakom mig, men nej. Det är jag faktiskt inte. Jag får kilar på fall rätt så lätt, det är något jag står för, för att jag vet att den som känner mig vet hur jag är. Jag bjuder på mig själv, jag har självförtroende, jag har självkänsla. Allt som jag en gång önskade att jag hade har jag nu, så varför inte passa på? :)
jag är en kämpe, en krigare, oavsett vad
jag lättar jag flyger, jag svävar fram
På något sätt är det alltid att man tycker varje sommar är den bästa, eller att varje år är det bästa. Men denhär sommar'n. Vet jag inte riktigt vad som har hänt egentligen. Jag har gjort de jag vill, levt mitt liv. Har lärt mig så grymt mycket utav det, även lärt mig att verkligen fatta egna beslut och verkligen tänka på mig själv, har helt enkelt verkligen levt som jag vill. Som jag inte skulle gjort i vanligare fall. Känt mig så fri, och nu känner jag mig ännu friare. Som att ja svävar på moln. Nej inga vanliga svävningar, utan annorlunda. Något jag aldrig känt förut. Det är inte bara lycka utan något mer. Jag vet inte riktigt än för jag fortsätter sträva efter who I am. Även fast mitt liv inte ahr blivit som jag har tänkt mig en miljon gånger om inte mer, så betyder det inte att allt är krashat. Jag står på mina egna ben, frivilligt. Ensam. Känns underbart. Känns som att jag har trampat över alla problem. Som att jag kommit över all skit. Ja allt de tunga som brukar sitta där på axlarna och trängas. Eller dendära känslan i magen. De är över nu. Det är borta. Så himla glad. Jag är så himla stolt. En mycket piggare & gladare chey. Ja, jag är ingen annan än mig själv och jag fortsätter att söka nya vägar som ska bära mig till nya ställen. I will never give up.
Han sjunger falskt, men hittade ingen bättre låt som passade in i vad jag känner, fast jag är inte kär men känner precis sådär. :)
du är guld, du är allt.
Jag är en rättså omständig tjej. Fast det är inte så konstigt, efter allt jag har vart med om. Jag har mina regler och krav, de som inte följer dom är ba tackhej. De är heller inte jag som förlorar någon i mitt liv, utan på det sättet gör jag mig av med massa skit som jag inte behöver ha i mitt liv. Jag tycker att varje människa därute ska göra sammasak. Våga sätta krav & regler. De är så du slipper alla probelm, men visst några problem kommer alltid finnas. Men de kommer kännas en sån enorm lättnad när du faktiskt satt stopp själv, när du visat dina krav coh regler. Sen får folk säga vad dom vill. För alla får väl leva på sitt sätt bara dom mår bra, right? Så låt dig aldrig tryckas ner utav någon, den som trycker ner dig är antingen avudnsjuk eller mår så dåligt själv så att den ser dig som det största hotet. Kanske inte världens roligaste att känna sig nertryckt var dag, men sträck på huvudet, och gå rakt. Så visar du självförtroende, boysen tycker även att de är sexit när man visar självförtroende, så de ni. ;) Nej man behöver inte alltid må världsbäst, men för att komma på humör och visa domdära att just du är så mycket bättre så kan du göra det. Finns så många som vill och gör allt för att styra dig, så är det med varje människa, och man kommer alltid ha en eller två såna vid sig. Men det är bara och skita i dom. För dom är inte värld din tid. Du är värd så mycket bättre.
Den här texten är inte till någon specill person utan till er alla där ute, som försöker kämpa med livet dag in och dag ut. Lite hjälp till att kanske förändra lite saker i ditt liv. Nej jag säger inte att jag leker något för jag är mig själv. Skrev texten med hjärtat och nej det är inget för att lätta utan bara helt enkelt allmänt till just dig som kanske läser texten just nu.
Den här texten är inte till någon specill person utan till er alla där ute, som försöker kämpa med livet dag in och dag ut. Lite hjälp till att kanske förändra lite saker i ditt liv. Nej jag säger inte att jag leker något för jag är mig själv. Skrev texten med hjärtat och nej det är inget för att lätta utan bara helt enkelt allmänt till just dig som kanske läser texten just nu.
jag blir så dum av dig
Har ni någong gång varit med om dendära känslan, när man gett så mycket. Kämpar sig ut från varje ny motvind. De enda som kommer tillbaka är dendära skiten man är fast där i knipan igen. Söker stöd & tröst bara för att må bra. Bara för att få känna känslan av att ha någon brevid. Brevid än när man inte vet vart man ska ta vägen. Man vill egentligen inte, men det är tryggt. En sån trygghet så att man inte vet vart man ska ta vägen. Fast man bara vill slippa och släppa. Släppa taget för att dendär tryggheten är egentligen fejk. Fejkar för att kunna må bra. Må bra, har jag någonsin fått den känslan? Man tänker & tänker vad lycka egentligen är. När man ändå bara känner svek. Det är då man tar saker förgivet. Det är inte meningen men det bara händer. Man tappar allt. Man låter sig styras utav andra. Man kan knappt ta något eget beslut, går på andras viljor. Man låter sig själv tvingas till saker&ting.
- Ja jag har själv varit där.
Jag har tagit mig upp från allt detta, men tyvärr finns det så många som är kvar. Kvar i dendära knipan. Det är så jävla lätt men ändå så jävla svårt. Går inte att förklara för någon. Man får för sig att ingen jävel förstår. Fejkar garv till överdrivet larv. Fejkar livet in the real life. För att ingen ska märka.
Alla ni där ute. Ni kan ta er upp på fötter igen. Låt inte hoppet försvinna. Lär dig och lita på de rätta människorna, de som inte är i samma krets som dig. Känns för jävligt att lämna, men tänk, det är ditt liv. Så våga stå upp för dig själv, våga säga ifrån, hur tryggt de än känns. Så är det ändå fejk. Våga kunna ta de rätta vägarna.
- Ja jag har själv varit där.
Jag har tagit mig upp från allt detta, men tyvärr finns det så många som är kvar. Kvar i dendära knipan. Det är så jävla lätt men ändå så jävla svårt. Går inte att förklara för någon. Man får för sig att ingen jävel förstår. Fejkar garv till överdrivet larv. Fejkar livet in the real life. För att ingen ska märka.
Alla ni där ute. Ni kan ta er upp på fötter igen. Låt inte hoppet försvinna. Lär dig och lita på de rätta människorna, de som inte är i samma krets som dig. Känns för jävligt att lämna, men tänk, det är ditt liv. Så våga stå upp för dig själv, våga säga ifrån, hur tryggt de än känns. Så är det ändå fejk. Våga kunna ta de rätta vägarna.
Oslo
Idag på aktuellt var det ju minnesstund landet runt. Senså när dom pratade igen, när dom intervjuvar folk hur hemskt det är. Jag klarade inte av mer. Jag var tvungen och gå ifrån tvn. Så då känner jag bara ännu mera medkänsla för hela Norge och hela Oslo samt alla invånare som blivit drabbade. Jag vet att jag ska bli psykolog. Men detdär klarade jag inte av. Sett så mycket under dessa dagar men nej det gick verkligen inte. Satt och grät nästan, de var därför jag inte klarade av mer. Finner ärligt talat ingeet ord för hur jag känner. Jag är bara medlidande och tänker på alla i Oslo dag in och dag ut. Är så sjukt synd. Ingens liv kommer kunna tas tillbaka, ingen kommer kunna få tillbaka en kärlek som blev dödad oskyldig. åhh!
R.I.P till alla som dödats, till alla som gått bort, till alla liv som vi förlorat, till alla oskyldiga änglar. R.I.P
aldrig begärt att blivit förstådd
Jag vet att det är så sjukt många som klagar och har kalgat på mitt liv. Som har sagt och säger saker om den jag är och hur jag är. Jag tar inte åt mig av någon negativ energi.
Jag kan skriva om mitt kapitel ett, Liggandes i kuvös efter ett akut tjejsarsnitt och tre varv runt halsen med navelsträngen samt legat utan fostervatten i nåra timmar med bajs i. Ah jag hade bajsat i magen. I kuvösen låg jag väl med slangar över hela ansiktet som små sprutror, ryckte bort dom så blev fast bunden runt armarna för att inte kunde dra loss. Därifrån min sprutfobi kommer ifrån. Läkarnas åsikt om att jag skulle överleva var 10% chans. Kan ni fatta, tio procent utav hundra. Min envishet gjorde så att jag klarade mig. Kämpade redan då. Kämpade för livet. Växte upp, visade sig att jag var allergisk mot allt, levde på fem saker ris, majs, älkött, rådjurskött och kyckling. I ett årstid. Blev bättre med tiden man bodde ju på akuten. Jag blev äldre, började krypa och gå vid sen ålder. Eftersom mitt första år gällde det att kämpa för livet. Kommer ihåg en dag trots jag bara knappt var tre år fyllda. Pappa provade att ge mig en bit kassler för att testa, spydde i timmar, samtidigt som tårarna bara rann. All allergi vann jag mot, men en jädrans kämpan!
Några år äldre började jag på dagis, hade ju gått hos dagmamma dag ut och dag in. Va extra snäll mot alla barnen, var dendära tjejen som aldrig sa nej. Dagisfröknarna undrade vilken klippa dom hade fått in. Mitt lässbande och stammande gjorde mig osäker, bara fyra år. Blev retad för det. Samtidigt som det var bråk hemma, bråk mellan pappa och mamma. Hur bra kände jag mig? Hur älskad kände jag mig? Önskade mig bort från världen i redan så ung ålder. Åren gick och nu började alla tjejproblemen, ni vet puberteten. När man kommer in i den så kallade tonåren och hormonerna sätts igång. Jobbig tid! Hade killarna på min sida, gjorde så att fler tjejer gjorde sig ovän utav avundsjuka. Inget jag ville, inget jag aldrig skryt om. Mitt liv blev bara värre fick mer och mer marddrömmar. Fick dendära hårda pressen på mig som alla har någon gång, lät folk bestämma över mig. Kunde inte sätta gränser, ville ju inte bli mer sårad än vad jag var. Klarade ju inte av att bli lämnad mer än jag hade blivit. Kände ju mig inte älskad. Har nog aldrig riktigt känt mig älskad. Rökningen kom åhgud vad det var livräddningen! Levde ju för detdära jäkla ciggarettena. Senare in under samma vår kom alkoholen och kunde inte få nog. Nej fick aldrig någon riktig fylla, men gud vad jag älskade det! Var ju lixom mitt liv. Kommer ihåg första gången va två år innan denna sommar. Hur glad jag va. Var verkligen första gången jag hade provat på at röka. Gud vad det var livet, åhgud vad gott det var att blanda alkoholen. Rörde det inte förrens våren sommaren som jag nyss var inne på. Hade längtat efter den känslan. Tankarna på överdoser kom med tiden, var riktigt nära men tog aldrig någon. Ingen såg hur jag mådde eftersom att jag överdrev mitt skratt, min gladhet. Pratade som en radio istället för att dra mig tillbaka. ville ju ha uppmärksamhet men fick den inte på rätt sätt hur jag än letade och försökte. Raggade på varje kille jag såg för att kunna känna mig älskad kunna känna att jag hade någon där, men hur gick det? Åt helvete rent sagt. Jag var ärligt talat alldeles matt. Bestämde mig för att sluta upp med allt, dra mig undan från dessa vänskapskretser. Gick inte alls bra. Hur jag än försökte. Fick hjälp med det. Nej ingen psykolog för dom hade jag redan haft med och göra med tjejerna och deras avundsjuka. Hjälpte ju ingenting så det var en människa där ute. Alla såg oss som perfekta, men kan ärligt talat inte säga att vi va prfekta. Det höll länge men ingen hade väl behandlat den andre så väl. Nej vill inte rabbla upp allt eller trycka ner någon men ah grät mig till sömns många nätter när vi inte träffades pga bråk och svikelser. En dag tog även det slut. HAHA! Fattar inte hur lågt jag blev behandlad då och accepterade det. Idag är det utrett men jag skriver det för att ni ska få en inlblick. Några månader efter de föll jag för han , han som var så grymt underbar, värsta drömmen, men var han verkligen det? nej. Idag när jag tänkte efter så överdrev jag allt för att kunna visa mig lycklig med honom. Fast jag egentligen mådde så sjukt dåligt. Idag har jag ingen kontakt med honom. Rättså glad över det. Han är ju inte den enda som jag har känt mig utnyttjad av. Under dendära sommar'n så var det ju allt & alla som utnyttjade mig, fick den känslan. Kom över snbben, tur det. Han var ändå inte värd mig. Efter nån månad sådär fick jag kontakten med mitt ex. vi försökte igen. Men bråk & bråk. Så gick inge bra. Inte världens lycka där heller. Tror ärligt att det inte blir så igen heller.
Idag efter alla dessa ord och meningar, så känner jag mig själv. Jag älskar mig själv. Alla som har utnyttjat mig har kommit krypandes och bett om förlåtesle men nej! Dom förstörde mig engång och jag har inte saknat dom så behöver dom inte! Idag så är jag inte dendära fjortisen längre, folk har nog svårt att se det. Jag är inte dendära tjejen som inte har nåra gränser. Jag är hon med känslor, hon med gränser, hon med chanser. Jag är stolt över det! Att jag äntligen lyckats tagit mig hit. Min envishet förstärker mig.
Så innan du bedömer mig, se mig rån insidan, inte utsidan eller vad du hört. Fast jag aldrig har begärt att bli förstådd så är jag den förståndiga tjejen som är sig själv, och har egna åsikter!
Jag kan skriva om mitt kapitel ett, Liggandes i kuvös efter ett akut tjejsarsnitt och tre varv runt halsen med navelsträngen samt legat utan fostervatten i nåra timmar med bajs i. Ah jag hade bajsat i magen. I kuvösen låg jag väl med slangar över hela ansiktet som små sprutror, ryckte bort dom så blev fast bunden runt armarna för att inte kunde dra loss. Därifrån min sprutfobi kommer ifrån. Läkarnas åsikt om att jag skulle överleva var 10% chans. Kan ni fatta, tio procent utav hundra. Min envishet gjorde så att jag klarade mig. Kämpade redan då. Kämpade för livet. Växte upp, visade sig att jag var allergisk mot allt, levde på fem saker ris, majs, älkött, rådjurskött och kyckling. I ett årstid. Blev bättre med tiden man bodde ju på akuten. Jag blev äldre, började krypa och gå vid sen ålder. Eftersom mitt första år gällde det att kämpa för livet. Kommer ihåg en dag trots jag bara knappt var tre år fyllda. Pappa provade att ge mig en bit kassler för att testa, spydde i timmar, samtidigt som tårarna bara rann. All allergi vann jag mot, men en jädrans kämpan!
Några år äldre började jag på dagis, hade ju gått hos dagmamma dag ut och dag in. Va extra snäll mot alla barnen, var dendära tjejen som aldrig sa nej. Dagisfröknarna undrade vilken klippa dom hade fått in. Mitt lässbande och stammande gjorde mig osäker, bara fyra år. Blev retad för det. Samtidigt som det var bråk hemma, bråk mellan pappa och mamma. Hur bra kände jag mig? Hur älskad kände jag mig? Önskade mig bort från världen i redan så ung ålder. Åren gick och nu började alla tjejproblemen, ni vet puberteten. När man kommer in i den så kallade tonåren och hormonerna sätts igång. Jobbig tid! Hade killarna på min sida, gjorde så att fler tjejer gjorde sig ovän utav avundsjuka. Inget jag ville, inget jag aldrig skryt om. Mitt liv blev bara värre fick mer och mer marddrömmar. Fick dendära hårda pressen på mig som alla har någon gång, lät folk bestämma över mig. Kunde inte sätta gränser, ville ju inte bli mer sårad än vad jag var. Klarade ju inte av att bli lämnad mer än jag hade blivit. Kände ju mig inte älskad. Har nog aldrig riktigt känt mig älskad. Rökningen kom åhgud vad det var livräddningen! Levde ju för detdära jäkla ciggarettena. Senare in under samma vår kom alkoholen och kunde inte få nog. Nej fick aldrig någon riktig fylla, men gud vad jag älskade det! Var ju lixom mitt liv. Kommer ihåg första gången va två år innan denna sommar. Hur glad jag va. Var verkligen första gången jag hade provat på at röka. Gud vad det var livet, åhgud vad gott det var att blanda alkoholen. Rörde det inte förrens våren sommaren som jag nyss var inne på. Hade längtat efter den känslan. Tankarna på överdoser kom med tiden, var riktigt nära men tog aldrig någon. Ingen såg hur jag mådde eftersom att jag överdrev mitt skratt, min gladhet. Pratade som en radio istället för att dra mig tillbaka. ville ju ha uppmärksamhet men fick den inte på rätt sätt hur jag än letade och försökte. Raggade på varje kille jag såg för att kunna känna mig älskad kunna känna att jag hade någon där, men hur gick det? Åt helvete rent sagt. Jag var ärligt talat alldeles matt. Bestämde mig för att sluta upp med allt, dra mig undan från dessa vänskapskretser. Gick inte alls bra. Hur jag än försökte. Fick hjälp med det. Nej ingen psykolog för dom hade jag redan haft med och göra med tjejerna och deras avundsjuka. Hjälpte ju ingenting så det var en människa där ute. Alla såg oss som perfekta, men kan ärligt talat inte säga att vi va prfekta. Det höll länge men ingen hade väl behandlat den andre så väl. Nej vill inte rabbla upp allt eller trycka ner någon men ah grät mig till sömns många nätter när vi inte träffades pga bråk och svikelser. En dag tog även det slut. HAHA! Fattar inte hur lågt jag blev behandlad då och accepterade det. Idag är det utrett men jag skriver det för att ni ska få en inlblick. Några månader efter de föll jag för han , han som var så grymt underbar, värsta drömmen, men var han verkligen det? nej. Idag när jag tänkte efter så överdrev jag allt för att kunna visa mig lycklig med honom. Fast jag egentligen mådde så sjukt dåligt. Idag har jag ingen kontakt med honom. Rättså glad över det. Han är ju inte den enda som jag har känt mig utnyttjad av. Under dendära sommar'n så var det ju allt & alla som utnyttjade mig, fick den känslan. Kom över snbben, tur det. Han var ändå inte värd mig. Efter nån månad sådär fick jag kontakten med mitt ex. vi försökte igen. Men bråk & bråk. Så gick inge bra. Inte världens lycka där heller. Tror ärligt att det inte blir så igen heller.
Idag efter alla dessa ord och meningar, så känner jag mig själv. Jag älskar mig själv. Alla som har utnyttjat mig har kommit krypandes och bett om förlåtesle men nej! Dom förstörde mig engång och jag har inte saknat dom så behöver dom inte! Idag så är jag inte dendära fjortisen längre, folk har nog svårt att se det. Jag är inte dendära tjejen som inte har nåra gränser. Jag är hon med känslor, hon med gränser, hon med chanser. Jag är stolt över det! Att jag äntligen lyckats tagit mig hit. Min envishet förstärker mig.
Så innan du bedömer mig, se mig rån insidan, inte utsidan eller vad du hört. Fast jag aldrig har begärt att bli förstådd så är jag den förståndiga tjejen som är sig själv, och har egna åsikter!
ingen rubrik
Jag är nog inte den tjejen som ger sig först. Jag är mer åt det envisa hållet, då menar jag. Ja, jag är envis! Jag står för det. Jag är inte den lättaste att diskutera med, det har jag aldrig påstått. Eller det beror ju såklart på alla olika värderingar. Jag är nog svår att ha med och göra i ett förhållande eftersom att jag har såna krav och värderingar som gör att jag vill ha det så som jag vill! Jag säger att det varken är bra eller dåligt eftersom att allting har för- och nackdelar! Trots alla dessa punkter är jag den tjejen som har självförtroendet och älskar sig själv! Står för det jag tycker och tänker! Eftersom jag är så envis, så ger jag mig aldrig förrens mitt liv blir som jag vill att det ska bli. Nej jag menar inte att det ska bli någon sagovärld utan så att jag kan leva mitt liv hur som helst.
Jag är den jag är. Jag är den tjejen som prioterar sig själv, som lärt sig att man bokstavligen inte ska leva för någon annan. Utan man ska leva för sig själv och se sig själv som första punkt. Hur svårt det än är så måste man själv kunna må bra för att livet ska funka. Det är den jag har blivit. Jag är stolt över mig själv. Jag älskar mig själv så grymt mycket, det låter egoistiskt enligt de som inte fattar detta. Men det är mitt liv att leva. Jag väljer mitt liv vad folk än säger. För ärligt talat jag har aldrig bett om att bli förstådd.
Jag är den jag är. Jag är den tjejen som prioterar sig själv, som lärt sig att man bokstavligen inte ska leva för någon annan. Utan man ska leva för sig själv och se sig själv som första punkt. Hur svårt det än är så måste man själv kunna må bra för att livet ska funka. Det är den jag har blivit. Jag är stolt över mig själv. Jag älskar mig själv så grymt mycket, det låter egoistiskt enligt de som inte fattar detta. Men det är mitt liv att leva. Jag väljer mitt liv vad folk än säger. För ärligt talat jag har aldrig bett om att bli förstådd.
grym människa
Nej, jag begär inte att få uppmärksamhet genom det här inläggt. Utan jag vill på något sätt bara lixom skriva att du är en förebild för mig och många andra. Oavsett perspektiv så är dina låtar så sjukt grymma. De är dom som man vill lyssna på när man bara vill rymma ifrån allt. Allt du gör blir på något sätt så ballt. Hur du än gör så lyckas du att nå ut till alla som sjunger dina låtar i kör.
Jag och så många andra diggar dig så sjukt mycket att dina låtar piggnar till, som att få en att må så mycket bättre. Dina låtar, dina texter är så sjukt mycket love. Senså att jag inte känner dig gör det till en och en annan femma men jag menar det känns som att du ibland är dendära som jag delar samma tankar och texter med. Så fort något grundligt med känslor är skrivet så är jag fast i dedära klistret.
Jag ville bara säga tack! För att du är så förstående genom allt du gör. För mig är du förstående. för mig är du en grym låtskrivare, rappare och ah en grym människa. För att du har kämpat så hårt. Ibland så önskar jag faktiskt att jag kände dig,
http://danish.blogg.se/
Jag och så många andra diggar dig så sjukt mycket att dina låtar piggnar till, som att få en att må så mycket bättre. Dina låtar, dina texter är så sjukt mycket love. Senså att jag inte känner dig gör det till en och en annan femma men jag menar det känns som att du ibland är dendära som jag delar samma tankar och texter med. Så fort något grundligt med känslor är skrivet så är jag fast i dedära klistret.
Jag ville bara säga tack! För att du är så förstående genom allt du gör. För mig är du förstående. för mig är du en grym låtskrivare, rappare och ah en grym människa. För att du har kämpat så hårt. Ibland så önskar jag faktiskt att jag kände dig,
http://danish.blogg.se/
i miss you more than u can understand
Bilden väcker till minnen, liv väcks. Om du bara kunde förstå hur mycket jag saknar dig! Du är en underbar vän och jag menar, vi har vart emofjortisar, vi har vart fjortisar, vi har fått hela skolan att hata oss, vi har raggat på varenda kille vi tyckt vart snygg. you name it. Idag? hur ser det ut idag? Jag vet inte. Det enda snack vi lyckas få är på något sätt bakom en skärm. Vårat sociala liv blir bara att vi träffas en eller två gånger per vår.
Åh jag saknar dig min fina vän. du betyder sjukt och jag hoppas att vi en dag lyckas vända på allt men somsagt allt har en mening! ♥
you're perfect
Det svåraste som finns i hela världen är nog att älska så många andra men inte sig själv! Det viktigaste som finns är alla andra, man lägger sig själv in i slummen, som vem bryr sig om mig? Jag är ändå äcklig, ful, tjock, smal. Hittar alltid något fel. Ska inte vara så. Varför är det så? Är det allt med alla tidningars dieter, alla hälsoprodukter, alla toppformar. Jag menar alla vi är olika? Ingen kan se ut som en barbie. Konstigt för i dina ögon är du den fula men i någon annans är du värsta drömmen. Hur går det ihop? Jo pga din självkänsls. Pga att du lägger dig i slummen och skiter i dig själv. Har för mycket tankar kring alla andra och vill säga så mycket men inget blir sagt! Varför satsa på att hålla in allt och vänta på att allt ba' ska hända eller ba säga ut allt och lixom ahokej jag fick allt sagt, även fast ja kanske fucka up det? Jag menar alla vill höra dina känslor och dina åsikter. Det är inte fel. För bara du säger och gör som du själv vill så är allting rätt. Vi har missförstått vad livet är. Vi tror att det är att göra alla andra nöjda.
Lixom äh jag gör det för din skull. Hur många gånger hör man inte det? Man tänker aww va gulligt ja gör något annat för din skull. Dom orden har spårat ut! Jag blir inte glad när jag hör det. Det beror på i vilket sammanhang just för att jag har lärt mig att ta kontrollen över mig själv, över mitt liv. Jag skriver mycket om det i min blogg för jag vill förändra vårat samhälle, jag vill få folk att förstå att man inte behöver banta ifall man verkligen inte vill. Att du är perfekt som du är. Du ska inte göra något för någon annans vilja. du ska göra det som känns bäst för dig själv!
Ifall du hellre vill sitta inne och ba' chlla istället för att hänga me ut på någon fest så säg nej jag vill inte! Istället för att komma fram med ett okej. Låt inte folk få sätta press och tryck på dig. Jag har haft det och jag ser så himla många andra som har det. Både folk jag känner och som jag inte gör. Det spelar ingen roll vem det gäller för ingen ska behöva känna så!
Ingen ska behöva höra kommentarena: fan vad fin du är i smink sluta inte att sminka dig för då äru ful eller sluta inte att träna för då är du inte snygg! I mina öron är det en helt vansinnig mening. Alltså ah. Kan ni fatta att det är så vi lever idag?
Man har väl rätt att få se ut som man själv vill, att få göra alla sina misstag så att man kan förändra på sig och bli en bättre! Alla har rätt till den känslan. Exakt alla. Alla har rätt att få känna självkänsla, kontroll och lixom kunna kolla in i en spegel och säga 'fan vad snygg jag är, de som ger mig negativa kommentare är bara avundsjuka!' När man kan tänka så. Då har man nått målet. När man inte låter någon få kontrollen, det är då du har gjort det största målet hos dig själv!
Jag menar att gå till någon psyk mottagning för att få hjälp med att få kontroll över sig själv. Hur mycket hjälper det ärligt talat att få en planering om hur man ska äta? eller lixom få frågan 'hur mår du idag?' visst alla dagar kan va bra eller dåliga men om man går hos en psykolog så lixom vill man ju ha hjälp? Man ska inte behöva sitta och förklara varenda gång att man mår dåligt. för de ska ju dom fatta själva, egentligen. tycker jag iaf!
~ All lycka till just dig, för att nå det största målet ~
Lixom äh jag gör det för din skull. Hur många gånger hör man inte det? Man tänker aww va gulligt ja gör något annat för din skull. Dom orden har spårat ut! Jag blir inte glad när jag hör det. Det beror på i vilket sammanhang just för att jag har lärt mig att ta kontrollen över mig själv, över mitt liv. Jag skriver mycket om det i min blogg för jag vill förändra vårat samhälle, jag vill få folk att förstå att man inte behöver banta ifall man verkligen inte vill. Att du är perfekt som du är. Du ska inte göra något för någon annans vilja. du ska göra det som känns bäst för dig själv!
Ifall du hellre vill sitta inne och ba' chlla istället för att hänga me ut på någon fest så säg nej jag vill inte! Istället för att komma fram med ett okej. Låt inte folk få sätta press och tryck på dig. Jag har haft det och jag ser så himla många andra som har det. Både folk jag känner och som jag inte gör. Det spelar ingen roll vem det gäller för ingen ska behöva känna så!
Ingen ska behöva höra kommentarena: fan vad fin du är i smink sluta inte att sminka dig för då äru ful eller sluta inte att träna för då är du inte snygg! I mina öron är det en helt vansinnig mening. Alltså ah. Kan ni fatta att det är så vi lever idag?
Man har väl rätt att få se ut som man själv vill, att få göra alla sina misstag så att man kan förändra på sig och bli en bättre! Alla har rätt till den känslan. Exakt alla. Alla har rätt att få känna självkänsla, kontroll och lixom kunna kolla in i en spegel och säga 'fan vad snygg jag är, de som ger mig negativa kommentare är bara avundsjuka!' När man kan tänka så. Då har man nått målet. När man inte låter någon få kontrollen, det är då du har gjort det största målet hos dig själv!
Jag menar att gå till någon psyk mottagning för att få hjälp med att få kontroll över sig själv. Hur mycket hjälper det ärligt talat att få en planering om hur man ska äta? eller lixom få frågan 'hur mår du idag?' visst alla dagar kan va bra eller dåliga men om man går hos en psykolog så lixom vill man ju ha hjälp? Man ska inte behöva sitta och förklara varenda gång att man mår dåligt. för de ska ju dom fatta själva, egentligen. tycker jag iaf!
~ All lycka till just dig, för att nå det största målet ~
.
Jag förväntar mig inget längre. Jag är indre förväntansfull, för jag menar vi alla är människor och vi alla tänker olika. Så istället för att sitta och va förväntansfull så säg ut dina känslor när det gäller en söt kille, om det är inom någon sport så säg det innan du prövar på inför de du ska visa det för. Är det en sak, så fyll den med positiva adjektiv.
allmänt
Jag känner mig mognare än på länge! Jag sitter hellre på en mysig uteservering än att tänka på alkoholen. Jag prioterar saker & ting. Lixom har lärt mig att ta tag i saker än att vänta. Mina fjortisperioder har redan varit. något jag släppte för länge sedan. ärligt talat ångrar jag inte ett piss jag har gjort! Jag är den jag är idag tack vare alla som funnits i mitt liv. som har fuckat upp det. Eller som jag har tillåtit fuckat upp det. Jag är inte dendära tjejen som känner för att ha tusen killar omkring sig men aoutomatiskt så blire så för att jag är mig själv. Lärt mig att acceptera mig själv. Kunna se in spegeln och tänka 'ahfan va snygg jag är idag.' bara en sån greij är stark nog. Mina dagar går upp och ner som i varenda akt men jag står på min vakt och känner att jag ändå lever! Att jag ändå mår bra. Att allt är perfekt :)
how much i still fighting for my self
Jag har ju en skrivit en del här på bloggen hur mycket jag har fått kämpat. Men för det betyder det inte att jag fortsätter att kämpa. För jag menar du kommer ingenstans här i livet om du inte kämpar. Om du inte väljer vägarna själv. Folk som har spottat på mig, har alltid kommit tillbaka. Folk har tryckt ner mig. Folk har gjort allt för att såra mig. Får höra kommentarer än idag. Fast jag har lärt mig att inta ta åt mig, för ingen i hela världen har rätt till att ta åt sig av någons kommentar som är negativ.
Killar och tjejer, var aldrig rädd för någon därute. Den som trakasserar dig, mår minst lika dåligt själv och kommer att be om förlåtelse förr eller senare. De som märker att du är stark och kommer med en dålig kommentar gör det för att få ner dig. Så lär dig att förstärkas utav negativa kommentarer.
Killar och tjejer, var aldrig rädd för någon därute. Den som trakasserar dig, mår minst lika dåligt själv och kommer att be om förlåtelse förr eller senare. De som märker att du är stark och kommer med en dålig kommentar gör det för att få ner dig. Så lär dig att förstärkas utav negativa kommentarer.
No mather what ♥
I don't know how people can do that.
Alltså en sak jag inte har förstått mig på och kommer aldrig att göra är alla dessa bröst - och nakenbilder! ärligt talat min största fråga är hur man kan göra det? Är ju helt onödigt. Våga säga nej oavsett vilken kille det är, jag menar ingen får bestämma över dig. Du gör det om du vill men det är din ensak. Tycker bara att det är totalt onödigt så att det inte finns. Jag själv påpekar just detta för jag har sett så himla många som har gjort så o blabla, men somsagt alla har nåt sätt att ta ut sina känslor på? Kanske deras sätt är att vika ut sig för då vet de att de får uppmärksamhet. Men skulle inte ens kunna skicka en nakenbild på mig till min pojkvän. Man ska aldrig säga aldrig men sån är inte jag och de kan jag säga på engång. För vi tjejer vi är så himla svaga. Ni anar inte huuuuuuuuuuur många gånger jag har sagt nej till alla ddessa frågor! Tjejer stå på er själva. Våga iallafall ha något som förstärker er. I mean if you have start, you can't stop lika a drug. Blir ju så i mängden. Jag menar hur många tjejer tror du inte att han frågar samma fråga?
Till er killar: Varför är ni inte de ödmjuka som alla tjejer finner i varenda kille? varför är ni så grymt rädda för att visa dendära blomstrande grabben som finns där inne i hjärtat? Varför utnyttja tjejer och era kompisar för att själva må bra, please I'm begging you stop with that! Varken du eller de mår bra utav det?
Våga stå för den du är, både om du är antingen tjej eller kille, homosexuell eller bisexuell. Spela roll? Who would actually care's about that. Vi människor är för rädda för sanningen, why, why, why?
Till er killar: Varför är ni inte de ödmjuka som alla tjejer finner i varenda kille? varför är ni så grymt rädda för att visa dendära blomstrande grabben som finns där inne i hjärtat? Varför utnyttja tjejer och era kompisar för att själva må bra, please I'm begging you stop with that! Varken du eller de mår bra utav det?
Våga stå för den du är, både om du är antingen tjej eller kille, homosexuell eller bisexuell. Spela roll? Who would actually care's about that. Vi människor är för rädda för sanningen, why, why, why?
when I am unhuppy I show that with makeup
När jag själv mår dåligt och villa känna mig att jag mår bra och att jag duger som jag är så sminkar jag mig ovanligt mycket. Några få som har insett det, inte alla. Jag själv har märkt det för länge sen. Vet att det inte är ett bra beteende men alla tar väl ut sina känslor på oliga sätt? Jag står för att jag har varit en galen fjortis som gjorde allt för att synas och höras, för att få uppmärksamhet så att jag kunde känna mig älskad. Jag blev aldrig nöjd. Jag fick aldrig den kärlek jag ville. Så jag fortsatte och fortsatte. Jag ser många unga tjejer. Jag är själv ung men ungefär tjejer som va i den åldern som jag var i. Tror nog det är därför vi som är två-tre år äldre ser ner på dessa små. För att vi själva har varit så men vägrat accepterat och inse att det var faktiskt så vi betedde oss.
Idag är jag en helt annan människa och det är också därför jag tror att jag glider mer och mer med de vänner jag hade under den tid som jag höll på för att börja om helt från början och leva mitt nya liv.
stå upp för det du gjort. Kom på tanken att du aldrig kan ångra något utan bara lära dig utav dina misstag och gör allt du vill göra. Gör det som krävs för att få ett roligare och bättre liv. Våga ta chansen att förändra dig, våga göra saker med kärlek och självkänsla, våga acceptera dig själv. Alltså kom i unifunn med dig själv :)
Idag är jag en helt annan människa och det är också därför jag tror att jag glider mer och mer med de vänner jag hade under den tid som jag höll på för att börja om helt från början och leva mitt nya liv.
stå upp för det du gjort. Kom på tanken att du aldrig kan ångra något utan bara lära dig utav dina misstag och gör allt du vill göra. Gör det som krävs för att få ett roligare och bättre liv. Våga ta chansen att förändra dig, våga göra saker med kärlek och självkänsla, våga acceptera dig själv. Alltså kom i unifunn med dig själv :)
