jag lättar jag flyger, jag svävar fram
På något sätt är det alltid att man tycker varje sommar är den bästa, eller att varje år är det bästa. Men denhär sommar'n. Vet jag inte riktigt vad som har hänt egentligen. Jag har gjort de jag vill, levt mitt liv. Har lärt mig så grymt mycket utav det, även lärt mig att verkligen fatta egna beslut och verkligen tänka på mig själv, har helt enkelt verkligen levt som jag vill. Som jag inte skulle gjort i vanligare fall. Känt mig så fri, och nu känner jag mig ännu friare. Som att ja svävar på moln. Nej inga vanliga svävningar, utan annorlunda. Något jag aldrig känt förut. Det är inte bara lycka utan något mer. Jag vet inte riktigt än för jag fortsätter sträva efter who I am. Även fast mitt liv inte ahr blivit som jag har tänkt mig en miljon gånger om inte mer, så betyder det inte att allt är krashat. Jag står på mina egna ben, frivilligt. Ensam. Känns underbart. Känns som att jag har trampat över alla problem. Som att jag kommit över all skit. Ja allt de tunga som brukar sitta där på axlarna och trängas. Eller dendära känslan i magen. De är över nu. Det är borta. Så himla glad. Jag är så himla stolt. En mycket piggare & gladare chey. Ja, jag är ingen annan än mig själv och jag fortsätter att söka nya vägar som ska bära mig till nya ställen. I will never give up.
Han sjunger falskt, men hittade ingen bättre låt som passade in i vad jag känner, fast jag är inte kär men känner precis sådär. :)
Kommentarer
Trackback
