never give up, keep fighting no matter what

Har ni någong gång varit med om dendära känslan, när man gett så mycket. Kämpar sig ut från varje ny motvind. De enda som kommer tillbaka är dendära skiten man är fast där i knipan igen. Söker stöd & tröst bara för att må bra. Bara för att få känna känslan av att ha någon brevid. Brevid än när man inte vet vart man ska ta vägen. Man vill egentligen inte, men det är tryggt. En sån trygghet så att man inte vet vart man ska ta vägen. Fast man bara vill slippa och släppa. Släppa taget för att dendär tryggheten är egentligen fejk. Fejkar för att kunna må bra. Må bra, har jag någonsin fått den känslan? Man tänker & tänker vad lycka egentligen är. När man ändå bara känner svek. Det är då man tar saker förgivet. Det är inte meningen men det bara händer. Man tappar allt. Man låter sig styras utav andra. Man kan knappt ta något eget beslut, går på andras viljor. Man låter sig själv tvingas till saker&ting.

- Ja jag har själv varit där.

Jag har tagit mig upp från allt detta, men tyvärr finns det så många som är kvar. Kvar i dendära knipan. Det är så jävla lätt men ändå så jävla svårt. Går inte att förklara för någon. Man får för sig att ingen jävel förstår. Fejkar garv till överdrivet larv. Fejkar livet in the real life. För att ingen ska märka.

Alla ni där ute. Ni kan ta er upp på fötter igen. Låt inte hoppet försvinna. Lär dig och lita på de rätta människorna, de som inte är i samma krets som dig. Känns för jävligt att lämna, men tänk, det är ditt liv. Så våga stå upp för dig själv, våga säga ifrån, hur tryggt de än känns. Så är det ändå fejk. Våga kunna ta de rätta vägarna.