jag gillade inte dig, jag gillade bilden jag fick utav dig
Alla vet känslan när man börjar att falla, när man känner sig knäsvag så fort man ser personen i ögonen, lixom bara vill sjunka ihop. Så fin, så vacker, så speciell. När han är i din närhet känner du att ingenting kan förstöras, han håller om dig, bara han nuddar dig eller bara du ska prata så snubblar du på orden. Visst är det en underbar känsla att vara kär? Den bästa som finns. Ligga och små pussas, hålla om varandra, hålla i handen, visa världen att ni är varandras, så mysigt eller hur? Kan vara en underbar tanke om den man tycker om, en underbar fantasi. Hur är det verkligen? Är det så som han eller hon verkligen behandlar dig eller är det så som du verkligen vill att det ska vara? Alla har haft mer eller mindre kärleksproblem, finns ingen som inte har haft det. Du känner dig som att du inte blir tagens seriöst, du känner dig playad. Du hatar men ändå älskar, du undrar vart allt det fina tog vägen? Vad som hände. Du brister i gråt och känner dig ensam, som att du är den enda. Du undrar hur du kan ha gått på allt, att allt har varit en lögn. Vännen lugn. Du är inte värd att bli nehandlad på detta sätt, det är ingen. Sluta att springa efter, visa istället att du är tusen gånger bättre och kan gå en annan väg, att du har andra runtomkring dig som faktiskt betyder mera, ta vara på dom. Alla har kärleksproblem, och det vi oftast gör fel är att vi jagar och springer efter, allt för att få tillbaka. Men det känns som att man bara blir nerputtad varje gång, varje gång man vill prata till punkt och förklara. Efter varje nerputtning springer man tillbaka och gör om samma grej, förklarar, ord efter ord, så att tårarna börjar falla. Du känner dig så sänkt, så nere, så obetydelsefull, så världelös. De är du inte, du är betydellsefyll, du är bäst. Visa att du inte tänker springa och jaga. Visa att du kan fatta egna beslut och gå egna vägar.
Kommentarer
Trackback
