never give up, keep fighting no matter what

På bussen hem tänkte jag en hel del greijs. Har lixom börja tänkt på hur bra jag har haft det utan än massa folk som egentligen fick mig att må sämre. Alla dem förstår jag nu, att de bara drog ner mig, grymt mycket i energimässigt iallafall. Så jävla glad att jag tog mig ur dem, och ah bara har skitit i dem. Har hänt en del andra greijer också. Vet inte riktigt vad som händer i mitt liv just nu, bara att typ alla killar jagar mig? En del kanske önskar att dem var mig, men ah är hur jobbigt som helst. Så utifrån den situationen så har jag typ tänkt på ifall om jag skulle ge de gamla folket en till chans om de kom tillbaka till mig. Varför jag tänker så är nog för att varna mig själv, för att två av dem håller redan på och en kommer komma med tiden. Så då har jag utgått från är den människan värd en till chans? Varför? Mår jag bra av det? Kommer jag må bättre/sämre. Greijen är ju den att jag har mått så mycket bättre utan dem, än med dem. Så egentligen varför förtjänar dem en extra chans?
Så ifall om du är i minst två situationer som gör dig lika förvirrad tänk från första början och enda in till slutet, inte halvvägs.