never give up, keep fighting no matter what

Jag fattar inte hur dumma vi människor är. När vi till exempel går ute på gatan och vi kollar upp i någons lägenhet där det lyser. Så oftast så får vi nog alla än tanke 'tänk att bo där, där finns det inga problem.' Fan alla har problem? Eller när vi ser ett gulligt 'par' och så pekar vi på några och ler, hur vet vi att dom ens är lyckliga? Varför blir folk avundsjuka när dom ser att någon annan är lycklig? Ett äkta leende, är nog det som jag blir gladast av, spelar ingen roll vem det är. Jag behöver inte känna människan, utan bara den ler och det är äkta så får jag världens leende och sprall och ler tillbaka. För jag blir så jävla glad att de finns någon som är lycklig och glad, och vågar visa det! Tycker vi är för dåliga på att stå för saker och ting. och säga till om något är fel, vi är för rädda för att bli fel pekade på. Ingen är perfekt, alla är perfekta. Alla är inte bra, alla är bäst på sin greij, på sitt sätt. Vi kan aldrig begära att en anna person ska förändra sig. Men vi kan bara finnas till hjälp om den söker tröst och stöd, men om den inte tar emot hjälpen får personen skylla sig själv, eller om personen skäller ut dig och sen precis ångrar sig efter nån timme, så avgör du själv om du fortfarande väljer att ge tillbaka den hjälpande handen. ingen ska avögra dina val. ingen, ingen,ingen. Du ska själv gå efter din magkänsla och ditt hjärta. om det inte känns bra, skit i. om de känns bra kör fullt ut.

/ tess