never give up, keep fighting no matter what

I dagens samhälle så går allt ut på utseendet, hur man ser ut, hur modet är, alla måste följa de och de, allting är perfekt, alla ska vara perfekta. Perfekt, är ett ord som inte finns, ingen kan någonsin bli helt perfekt eller orginell, vilken människa är perfekt och orginell, som ser bäst ut, som är bäst? Alla vi männsikor är perfekta och orginella på sitt sätt. Men självförtroendet och självkänslan, tappar så jävla många. Det är mindre än en tredjedel av världens befolkning som veet vart dom har sig själv, som vet vad dom vill, som har självförtroende, som har självkänsla vilket är hur synd som helst! Alla kan vara starka, alla är starka, det är bara och gå igenom situationen, vara ledsen, vara arg, vara glad, få prata ut, ha någon där. Utan att få visa sina känslor och prata ut kommer insidan spricka, allting kommer bli för mycket. Lyssna på dina vänner, lita på dom, lita på orden dom säger. Ha någon där, någon som du lyssnar på till hundra, som verkligen hjälpt dig i alla situationer. Säger inte att det bli lätt, men det blir så mycket lättare då. Så fort jag går igenom något, hör jag från folk 'du är så jävla stark, jag skulle aldrig ha klarat av det du går igenom' det handlar egentligen inte om varken stark eller svagheten, utan om att du har någon/några där som lyssnar på dig. som du får prata ut med. som du får gråta framför. Därför ska man helst vara med personer man bara litar på. Jag själv föredrar få vänner som man kan lita på. Då mår man bäst själv. Man känner sig alltid trygg. Man ska våga sätta gränser, våga säga ifrån, våga sätta stopp. Inte lätt. Men det blir det med tiden.



Skillnad?
Första bilden, är sommaren 09, så jag såg ut då.
kände att ingen fanns där, kände att allting va tomt.
att alla lekte med mig, att jag inte hörde hemma hit, att allting var svart.
Inget skulle gå, var helt fast med att ge upp. Ge upp livet, allt jag älskade.
Som tur är stoppade massor mig, men två som lyckade, min syrra & mitt ex.
Jag tackar dom så enormt mycket, och det vet dom om.
Även om det är slut, så kommer datumet 10/10-09 ha en speciell plats i mitt hjärta.
Människan jag blev, människan jag hade drömt om att bli.
Andra bilden, var förra veckan, veckan innan lovet.
Så glad, så bra livet är/var. Så glad jag har varit.
Är för att jag fått vara ledsen, fått vara arg, fått gråtit.
Haft dom jag bara lita på. Flera har sett mig gråta.
Nu, för varje dag som gå, ler jag mer och mer, för livet bara chillar och leker.
Det är så sjukt ballt. Även om det är slut, jag har kommit över det,
men minnerna kommer förbli, det är en självklarhet.
Jag kan vara lycklig med mig själv, det är det viktigaste, och det är tack vare mitt ex.
som fick mig att inse, den människan jag verkligen är, och kan bli. och ja.
Faktiskt ibland så kollar jag i spegeln och bara ler för jag älskar mig själv.
Sånt är härligt!