never give up, keep fighting no matter what

jag tror många undrar, varför jag finns tjugofyrasju för mina vänner, eller hur jag orkar höra på alla om vad som hänt dem, hur jag kan lyssna på dem utan och bryta ihop själv.

Jag har lärt mig att man måår så jävla mycket bättre om man har någon som finns där, som kan få en skratta,gråta och bli arg. Det är så sjukt viktigt här i livet, eftersom jag inte kände att jag hade någon där när jag själv var mitt inne i skiten, så vill jag deras bästa, för jag vill inte att någon ska må som jag mådde. okej vvet att det finns folk som mått sämre, och mår sämre. Men jag kanske inte kännder dem, och då kan jag inget göra,, utan bara finnas för mina vänner. och det dom säger till mig stannar mellan mig och dom. Många kallar mig psykolog, och att jag borde bli en, men det vet jag inte om jag vill, vill iaf jobba inom något som hjälper ungdommar!
Om du vill din väns bästa, så finns där för den men få den ändå och skratta mitt i alltihopa om något gammalt minne så att hon/han vet att du inte glömmer henne/honom utan alltid finns där!


jag högst upp, jenny längst ner, för ett år sen.